Udda plågas av mardrömmar, drömmar som hon vaknar skrikande ifrån och som känns lika verkliga som världen runt henne. Hon har stora sömnsvårigheter och går till psykologer och tar mediciner, men inget verkar hjälpa. Den enda som tar hennes problem på allvar och som verkar vilja hjälpa henne är hennes bästa vän Daniel, som bor några trappor ned. Ständigt ringer hon honom mitt i natten och är skräckslagen.Som ett försök att få bukt med hennes mardrömmar beger sig Daniel och Udda till spårområdet i Malmö där hennes senaste dröm utspelat sig. Om de kan bevisa att drömmen inte är verklighet kommer hon kanske kunna sova bättre.
Men det som inte får vara sant visar sig mot alla odds vara det.
De hittar otvivelaktiga bevis på att Uddas dröm inte varit en produkt av hjärnspöken och livlig fantasi. Att den varit verklighet. Udda drömmer sanndrömmar.
För Daniel öppnar detta faktum en helt ny värld. Allt det där som han önskat vore sant, allt det övernaturliga, allt som bara funnits i filmens, böckernas och rollspelens värld. Trots Uddas protester beger han sig för att undersöka hennes dröm ytterligare.
När Daniel sedan inte hör av sig, när hans lägenhet står tom, hans mobil är avstängd och ingen sett honom vänds hela Uddas värld uppochner. Det är hennes fel att Daniel är spårlöst försvunnen, och hur ska hon någonsin kunna leva med sig själv om han inte kommer tillbaka?
Hon börjar leta efter spår, efter människorna hon drömmer om, efter något alls som kan ge henne en ledtråd till var Daniel är. För att kunna rädda sin vän måste hon plötsligt ta tag i alla de drömmar hon varit livrädd för och försöka förstå vad de betyder. Det Malmö som nu öppnar sig för henne är en helt annorlunda värld, befolkad av avvikande personer – hamnskiftare, lotsar och orakel. Med hjälp av den mystiske Hemming måste hon försöka hitta Daniel – innan tiden rinner ut.
Att jag vet vem författarinnan till boken är och att jag träffat henne (om än väldigt flyktigt) gör att jag, irriterande nog och mot alla bokens beskrivningar, inte kan låta bli att se henne framför mig när jag föreställer mig Udda. Men efter ett tag får jag helt enkelt försöka se förbi den detaljen och låta mig föras med av berättelsen istället.
Jag gillar den här boken. Att Sverige behöver mer fantasy från svenska författare verkar äntligen ha gått upp för någon mer än mig, för boken är utgiven av ett splitternytt svenskt fantasyförlag – Styx. Jag hade kunnat jubla och kyssa väggarna. Att boken utspelar sig i Sverige och i en stad så nära mig gör att jag känner en närhet till den som jag verkligen uppskattar. John Ajvide Lindqvists böcker må utspela sig i Sverige de också, men i Stockholm – en stad som jag bara besökt en enda gång. Därför är Udda verklighet en roman som tar fantasyn till mig istället för mig till fantasyn, vilket är exalterande kul.
Vad gäller språket i boken växlar det mellan att vara svinbra, okej och i vissa fall lite väl amatörmässigt. Det blir aldrig dåligt, för boken hämtar sig nästan alltid direkt, men på några ställen hakar jag upp mig. Det känns på något konstigt sätt som om den är lite för influerad av det engelska språket, som om den gärna vill använda det engelska sättet att beskriva och dela upp och i enstaka fall även försvenska de engelska orden. Det funkar inte alla gånger. Särskilt en konstig hantering av kommatecken är något som jag irriterar mig på.
Men vad är egentligen det att sitta och anmärka på? Det här är svensk fantasy! Det här är fantasy i Malmö! Och den är inte dålig!
Nej, det är den verkligen inte. Jag har fallit för genren urban fantasy väldigt hårt, och kan inte låta bli att älska mixen av hamnskiftare och moderna hjältinnor, orakel i toppen av Turning Torso och mystiska personer bakom allt det vardagliga. Det är så nära att det går lätt att föreställa sig. Och sedan är ju tanken på att Malmö har en hemlig värld väldigt, väldigt tilltalande…
Bokens upplägg påminner mig väldigt mycket om en av mina favoritböcker; Neil Gaimans Neverwhere. Där liksom här finns den hemliga undre världen, befolkad av magiska människor som bara lever till hälften i vårt moderna samhälle. Det är särskilt den betonade användningen av hemliga dörrar som knuffar iväg mina tankar till Gaimans bok.
Som avslutning kan jag säga såhär; jag tycker verkligen om Udda verklighet. Den är inte en av de bästa böcker jag läst, men om författarinnan fortsätter hålla den här stilen kan jag tänka mig att nästa bok lär bli det.
”Udda verklighet”, 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar