Jag vet
att jag har varit frånvarande från bloggen alldeles för länge,
och det gäller kanske recensionsinläggen mer än några andra. Livet
och läsandet är lite vad det är, och ibland hinner det förra
ikapp det senare. Jag har helt enkelt inte riktigt hunnit med. Men så
däckades jag i årets första förkylning i en lägenhet utan
internet, och det blev pushen som tydligen behövdes för att jag
skulle ta mig upp på banan igen. Boken i fråga blev den sista i
Stephen Kings thriller-trilogi om Bill Hodges.
Trots att
Bill och hans medhjälpare lyckats få fast Brady Hartsfield, mannen
som kallade sig Mercedesmördaren, och till och med gjort honom till
invalid för livet på stadens sjukhus, så verkar historien om
honom inte överspelad. När människor med kopplingar
till Hartsfield oförklarligt börjar ta livet av sig misstänker
Hodges att Hartsfield inte är så borta som han vill tro. Ligger det
något i alla de rykten från sjukhuset, de om att mystiska saker
händer i Hartsfields rum? Trots att det verkar omöjligt leder alla trådar ofrånkomligen tillbaka
till den lealöse mannen i sin sjukhussäng – och till en serie
utdaterade spelkonsoler vid namn Zappit. Snart inser Hodges att han
står inför något han aldrig kunnat drömma om, och tiden rinner ut
snabbare än han vill erkänna.
Jag har
gillat de båda första böckerna i den här trilogin långt mer än
vad jag väntat mig, jag som normalt inte har så mycket till övers
för deckare eller kriminalromaner. Även om jag tyckt att
karaktärerna ibland är lite väl platta så har de haft sin charm,
och King är som vanligt hemskt duktig på det han gör. Han är
effektfull när han behöver vara det, tillbakahållen när det krävs
och vrider tempot upp och ned precis vid rätt tillfällen. Ibland
kan det kännas en aning som en formula, men det går inte att
förneka att det är en formula som fungerar.
Jag är
lite tveksam till den sista bokens inslag av övernaturligheter,
eftersom jag på sätt och vis gillade att se King helt förkasta det
greppet, som han normalt så ofta återvänder till. De första två
böckerna var en ganska trevlig försäkran om att jo – han kan ju
skriva annat också. Och han gör det bra. Ändå tycker jag nog att
de övernaturliga elementen i Sista vakten är
så pass stramt hållna att det ändå fungerar, även om jag kanske
hade gillat serien mer om den var enhetlig på den punkten. Sista
vakten fungerar, rakt igenom,
och är en bok som man liksom kan hoppa på i farten och sen bara
njuta av färden. King kan konsten att hålla en underhållen,
undrande, och på helspänn, och de sista hundra sidorna är svåra
att släppa.
Jag
har också gillat konceptet med en trilogi. Det är inte ofta King
skriver serier – rätta mig om jag har fel men jag tror bara att
det är hans Det mörka tornet-serie
som finns, utöver den här lilla trilogin, och det har varit roligt
med utsikten att ha karaktärer att återvända till. Serien som
helhet är snygg och väl ihophållen, den har en formula utan att
vara tråkig, och passar helt och hållet in i deckargenren utan att
för den sakens skull kännas trist. I efterhand kan kanske den andra
boken, som jag visserligen gillade skarpt, kännas lite som den udda
fågeln i sammanhanget, men det gör mig inte särskilt mycket.
Det
som dock stört min läsning en smula har varit en översättning som
emellanåt skaver. Det förvånar mig, eftersom översättaren,
John-Henri Holmberg, normalt gör ett enastående jobb med sina
King-översättningar. Det finns ordval som känns märkliga eller
slarviga, för att inte tala om de otaliga stavfel – och ett par
formgivningsfel – som smugit sig in. Det sänker helhetsbilden av
romanen.
Men
kort sagt har Sista vakten varit
en perfekt bok att ta sig an när man legat vrålförkyld i
radioskuggans land. Det är en värdig och passande avslutning på en
fin trilogi som känns unik för Stephen King, och just därför både
rolig och fräsch att läsa. En bra första bok att börja året med,
med andra ord.
”End of Watch”, 2016
”End of Watch”, 2016
Jag hoppas att du lever och snart skriver ett inlägg! :)
SvaraRaderaTack du! Jag behövde nog den här kommentaren för att ta mig i kragen lite grann, och inse att folk faktiskt läser vad jag skriver! Lovar att försöka bättra mig... Tack!
RaderaEftersom du gladde mig med massor nya inlägg så tänkte jag att detta kanske kunde glädja dig med tanke på ditt språkintresse:
Raderahttps://en.wikipedia.org/wiki/Harry_Potter_in_translation
Men oj, tack :) Och för länken, väldigt intressant läsning!
RaderaInstämmer! Hoppas du inte begravs i jobb! /Eva
SvaraRaderaTack! Mycket jobb har jag visserligen, men jag vill så hemskt gärna komma tillbaka till bloggen. Jag hoppas jag lyckas ta mig i kragen strax! Tack för att du läser och kommenterar :)
RaderaJag behöver skriva en bok recension om denna trilogi men han inte helt med den sista. Tack så mycket för hjälpen!
SvaraRadera