Tack Richard Adams

2016 fortsätter leverera dödsfall efter dödsfall. Inte nog med att Star Wars-stjärnan Carrie Fisher dog igår, det gjorde även Richard Adams, författaren till en av mina absoluta favoritböcker Den långa flykten. Boken gjorde ett väldigt starkt intryck på mig när jag läste den som tonåring och sen dess har jag läst om den - och kan tänka mig att göra det igen. Vad har ni för relation till Richard Adams? 

Lucka 24: Under årets gran

God jul, alla läsare! Har ni fått några hårda paket i år? Själv fick jag Sista vakten av Stephen King, som jag velat läsa i flera veckor. Mellandagarna är räddade!

Lucka 23: Vad jag läser när jag väntar

Jag som varit så dålig på att läsa sista tiden (halvåret?) har gett mig på att läsa Novellix-noveller istället, tills jag har tid att läsa romaner igen. Just nu besöker jag Smygehuk med Amanda Svensson i hennes Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån. Vad läser ni?

Lucka 22: Bok jag kommer att ge bort i jul

Jag kommer ge bort en bok, men det finns ju alltid en risk att personen i fråga läser den här bloggen... det är iallafall en självbiografi av en viss artist som kom det här året. Vilken kan ni ju få gissa i kommentarerna om ni har lust ;)

Lucka 21: Finaste julboken för barn

Någon sådan har jag nog inte på lager - har nog läst alldeles för lite julböcker som barn! Har ni något tips jag kan avhjälpa det här problemet med?

Lucka 20: En bok jag vill ändra slutet på

Jag kommer med en gång att tänka på Stephen Kings Under kupolen som jag gillade riktigt bra - tills jag kom till slutet. Där hade jag gärna velat se något annat. Vilken bok vill ni ändra slutet på?

Lucka 19: Julskräck

Jag tänker med en gång på min spökhistorie-antologi, Spöktimmen. I den finns en väldigt kort spökhistoria som heter De dödas julotta som handlar om en kvinna som kommer för tidigt på natten till julottan och hamnar bland de döda...

Har ni något bra tips på julskräck?

Lucka 18: En bok jag tänder ljus till

Glad fjärde advent, alla läsare! Hoppas att ni spenderar dagen på ett bättre sätt än vad jag gör - jag skulle ha åkt tillbaka hem till Sverige igår kväll, men mitt plan blev inställt, jag själv blev bussad vidare till Heathrow och ska vänta i 19 timmar på nästa flyg hem. (Och jag har såklart råkat packa ned mina böcker i min incheckade väska...)

Dagens lucka är iallafall en bok jag tänder ljus till - och det kan jag tänka mig att göra med i princip vilken bok som helst. Ikväll kanske jag äntligen kan komma hem och påbörja Ljuset vi inte ser som jag fick i födelsedagspresent. Vad läser ni idag bredvid det fjärde ljuset?

Lucka 17: En bok som gör mig arg

Jag blev väldigt arg av att av läsa Fråga Alice, en bok som inte bara var dålig utan också enbart ett försök att skrämma ungdomar. Usch. Vilken bok gör dig arg?

Lucka 16: Den bästa julkokboken

Den här frågan var med på förra årets kalender också, och inte har jag något bra svar i år heller. Alla mina recept kommer från nätet. Någon som är bättre på pepparkakshus än vad jag är kanske har lust att bygga hela Hogwarts?

Lucka 15: Vad jag själv önskar mig i jul

En nyhet jag kanske inte berättat här på bloggen ännu är att jag faktiskt fått en studentlägenhet i Göteborg till våren! Jag är väldigt glad och kan knappt vänta tills jag får flytta in, men det betyder också att det mesta jag önskar mig i julklapp är saker som vattenkokare, äggskärare och gardiner. 

Men i bokväg då? Sista delen i Stephen Kings serie om Bill Hodges kom ut nu medan jag bott i England, och det är verkligen en bok jag skulle vilja läsa. 

Lucka 14: En bok jag skulle vilja leva i

... svaret är alltid detsamma. Någon av Harry Potter-böckerna. Alltid. (See what I did there?)

Lucka 13: Bästa Lucia-skildringen

Jag kan verkligen inte komma ihåg en bok med en ordentlig Lucia-skildring i. Men Magisterlekarna har ett sångtåg, den kan kanske räknas?

Har ni någon bättre Lucia-skildring på lager?

Lucka 12: En bok jag gråter av

Lite grät jag allt när jag läste All the Bright Places av Jennifer Niven. Vilken bok gråter ni av?

Lucka 11: Karaktär jag vill äta middag med

Jag skulle hemskt gärna vila äta med Albus Dumbledore. Kan ni tänka er? Inte bara det bästa samtalssällskapet utan tänk vad han skulle kunna bjuda på för mat!

Lucka 10: En bok jag säger att jag ska läsa varje jul men inte gör

Jag har en hel del böcker som jag säger att jag ska läsa men som jag aldrig tar tag i. Just nu tror jag att Store bror av Lionel Shriver är en av de böcker jag sagt att jag ska ta tag i så länge, men inte gjort - mest för att den inte verkar komma i pocket och det är det jag väntat på att den ska göra. Men 2017 blir kanske året jag tar tag i den! Vad har ni för bok som ni säger att ni ska läsa men som ändå aldrig verkar bli utläst?

Lucka 9: Största läsbesvikelsen

Jag blev väldigt besviken på Harry Potter and the Cursed Child. Någonstans anade jag kanske att jag inte skulle tycka om den, men att den skulle vara så hemskt dålig som den faktiskt var hade jag nog inte väntat mig. Ändå tror jag att pjäsen skulle vara rolig att se - den hade jag inte tackat nej till!

Lucka 8: Ett paket som låter

Den här var riktigt svår - det enda jag kommer på är min lillebrors alla paket som rasslar på det där karakteristiska Lego-viset. Och så kommer jag ihåg när det fanns massor av Harry Potter-lego - jag hade både Diagongränden, Snapes klassrum och Gryffindors uppehållsrum i Legoversion. Och som kronan på verket - hela Hogwartsexpressen. Hade ni något Potter-lego? Eller något annat pkaet som lät?

Lucka 7: Författare jag vill dricka glögg med

Jag tror ju egentligen att jag skulle vara alltför starstruck, men vem vet - Donna Tartt är kanske riktigt bra glöggsällskap? En av mina idoler är hon iallafall...

Lucka 6: Bästa lässnackset

Alltså, jag har blivit lite skadad av England och särskilt deras KitKat Peanut Butter. Fantastisk. Snälla Sverige, importera. Kanske inte det bästa om man inte vill ha chokladfläckar på boksidorna, men så länge man är försiktig!

Lucka 5: Barndomens bästa julläsning

Jag har faktiskt ingen julbok som jag förknippar särskilt mycket med min barndom. Men vintrig som bara den är ju Trollvinter av Tove Jansson, en av böckerna i Muminserien där Mumintrollet vaknar ur sitt ide för tidigt, och världen är alldeles tyst och vit...

Lucka 4: Litterär relation jag minns

Kommer nog sent att glömma den intensiva, inte så lite homoerotiska och totalt destruktiva relationen mellan Theo och Boris i Steglitsan. Så välskrivet, så storslaget och sorgligt på samma gång. Tre år senare tänker jag fortfarande: vilken roman.

Lucka 3: Om jag vore en bok

Svår, svår fråga - jag tror jag skulle vara lite som An Abundance of Katherines - inte så lång, väldigt nördig och rätt förutsägbar. 

Lucka 2: En bok jag alltid läser vid jul

Jag har faktiskt ingen sådan bok, men jag tycker nog att Harry Potter-böckerna har ovanligt stämningsfulla julskildringar. Julmiddagen i bok tre, någon?

Här julmiddagen ur första boken, tecknad av den brittiska omslagsillustratören Mary GrandPré.

Lucka 1: Mina bästa julklappstips

Trots att jag läst pinsamt lite för att vara jag i år, så finns det ändå ett par nya böcker som jag med gott samvete tipsar om som julklappar:

Störst av allt av Malin Persson Giolito är det solklara valet för den som gillar skräck, mord, psykologi eller varför inte alla tre. Välskriven, spännande, väl värd all hype.

Om man är mindre intresserad av rättsal och mer intresserad av action här och nu så tipsar jag också om Stephen Kings andra bok i serien om Bill Hodges: Den som finner. En värdig uppföljare och grymt uppslukande.

Och, till sist - till de som hellre läser ungdomsböcker tipsar jag om Djupa ro av Lisa Bjärbo, en välskriven ungdomsbok om sorg och vänskap.

Men det finns ju annat att lägga under granen än hårda paket (även om de såklart är de bästa). Till exempel favoritboken som t-shirt från Out of Print. Eller varför inte någon av Novellix vackra askar med utvalda noveller? 

Vad har ni för julklappstips?

December, uppdatering och julkalender

Minns ni den där gången jag sa att jag skulle skärpa mig och försöka blogga mer? Minns ni när jag inte gjorde det? Jag gör. Och novembers läslista vill jag knappt gå in på... En novell blev läst. Och nästan inga inlägg skrivna. Hur som helst ska jag ta nya tag nu i december med hjälp av en julkalender. Precis som förra året kör jag på LitteraturMagazinets instagram-utmaning, som jag helt enkelt kör här på bloggen istället. Häng på om ni vill!

Men så är det ju också december, det betyder årets sista Månadens favorit. Det blir en bok som innehåller två noveller - Jack Londons Att göra upp eld/Månansiktet. Två enastående bra korta berättelser som passar in märkligt väl i mitt liv just nu - inte bara för att det är vinter och kallt och novellerna är grymt kalla, utan också för att jag faktiskt kommer skriva en uppsats om just Att göra upp eld. Hur det kommer gå är en helt annan fråga, men valet till Månadens favorit var iallafall självklart.

Recension: Ojura av Stina Stoor

När jag var hemma på Bokmässan i september köpte jag fyra noveller som jag tog med mig tillbaka till England, med tanken att jag kanske åtminstone skulle ha tid att läsa korta berättelser mellan all kurslitteratur. Riktigt så bra har det bevisligen inte gått, men nu har jag iallafall läst den första av dem; Ojura.

I Ojura får läsaren möta flickan Sandra under en sommardag någonstans norrut i Sverige - hon leker i sopsänkan och i bäcken, tar hand om djur - trollsländor, grodor och humlor som antar fantastiska proportioner. Och så farsan och tvära storasyster Anneli. Men utanför den stängda, trygga världen finns något annat - det vita huset med ballongerna i centralorten dit Sandra är bjuden på kalas.

Jag blev först medveten om Stina Stoor när hon blev nominerad till Augustpriset 2015 för sin novellsamling Bli som folk. Då måste hon ju vara bra, tänkte jag och köpte Ojura. Och verkligen - fastän novellen är under trettio sidor lång får så väldigt mycket plats. Det snäva, korta barnperspektivet är fantastiskt välskrivet och intelligent, och får berättelsen att fungera på flera olika nivåer. Det finns en närvaro som jag kopplar ihop med barndomen, och som förstärks av alla de fantastiska hittepå-orden, de knivskarpa detaljerna som säger mer till läsaren än till Sandra, som tar allting för självklarhet. Samtidigt finns det en magi hos djuren som Sandra fokuserar så mycket på; på grodan Prins-Präkig-Pladask och den skimrande trollsländan Grön-så-skön, och den magin ger novellen en närmast gyllene fantasiaspekt som jag verkligen uppskattar.

Perspektivet gör att novellen känns både befriande och klaustrofobisk på samma gång, för medan Sandra otvivelaktigt trivs i sin smått förtrollade värld av grodprinsar och glittrande vita kiselstenar, anar läsaren själv någonting annat. Och man förstår att Sandras värld inte kommer att bestå. Det är bitterljuv, halvsorgsen läsning som är storartad skrivkonst, och ett fantastiskt prov på hur bra en berättelse kan bli när läsaren blir betrodd med att fylla i luckorna.

Framför allt lyser språket upp novellen något alldeles otroligt. Nu vet jag att jag kanske är överdrivet begeistrad eftersom jag saknar svenskan väldigt mycket medan jag pluggar här och bara läser på engelska, men det finns en styrka i språket som verkligen utnyttjar svenskans möjligheter, och som ytterligare ger novellen en vacker lyster.

Mycket mer vill jag nog inte säga om Ojura, mer än att jag verkligen rekommenderar den.

"Ojura", 2013

Fantastiska vidunder

Igår, på självaste premiärdagen, var jag och såg Fantastic Beasts and Where to Find Them här på den lokala bion i Brighton. Jag har medvetet försökt att inte ta reda på så mycket runt den, för jag vet att det oftast är då man bygger upp förväntningar som sen gör att man blir besviken.

Men nu när jag sett den då? Jo, jag tyckte faktiskt om den. På sätt och vis var det väldigt skönt att berättelsen inte var direkt baserad på en bok som jag älskar och känner så starkt kring, för det fanns ingenting som kunde förstöras på samma sätt. Jag har aldrig varit så jätteförtjust i just Harry Potter-filmerna, vilket kanske verkar konstigt, men det har alltid varit böckerna som stått i fokus för mig, och filmerna har då och då bara känts som ett stort moln som skuggat delar av upplevelsen jag haft som ett Harry Potter-fan. Därför var det ganska skönt att se något som inte är så direkt kopplat till bokserien, men som ändå har element från den. Lättare att njuta av, helt enkelt.

Kort sagt, jag tyckte om den. Om det verkligen är nog med material för en hel filmserie har jag dock svårt att tro, men vem vet. Jag gillade Eddie Redmayne som Newt Scamander och jag gillade de små återkopplingarna till Harry Potter-universumet. Åtminstone har jag aldrig varit lika glad för att vara Hufflepuff som jag var när jag gick ut ur biosalongen...

Vad tyckte ni om filmen?

Waterstones blir min undergång

Eftermiddagen har spenderats med ett långt besök på Waterstones - jag beundrade de nya, otroligt vackra utgåvorna av Neil Gaimans böcker, och det hela slutade med att jag köpte Daisy Miller & The Turn of the Screw, två noveller i en av Henry James i samma serie som mina andra engelska klassiker. Jag har precis skrivit en hemtenta på Edgar Allan Poes The Black Cat och just Henry James The Death of the Lion (vilket kanske förklarar min frånvaro här), och fick verkligen mersmak på just Henry James. Jag förstod då på min lärare att jag verkligen borde läsa The Turn of the Screw, och här är jag nu. Är det någon av mina läsare som läst Henry James förut? Vad tyckte ni?

Chimamanda på stan

Det är inte så ofta man ser författare på reklampelare - men det gjorde jag häromdagen. Vid min busshållplats i centrum av Brighton hänger nämligen den här reklamen för Boots smink - med Chimamanda Ngozi Adichies ansikte på. Coolt, tycker jag!

Safran Foers nya - signerad!

Uppmärksamma Stjärtmes såg i mitt förra inlägg att jag skaffat mig Jonathan Safran Foers senatse - Here I Am. Det var dagen efter min födelsedag i förra veckan som jag fick syn på den på Waterstones och fick lite av en hjärtattack eftersom den var - just det - signerad! Jag nappade åt mig den och gick i valet och kvalet en stund - det är en tjock bok som jag nästan inte har möjlighet att ta med mig tillbaka till Sverige, och ett stort impulsköp för nästan 20 pund. Men så gick tankarna till hur fantastiskt bra Foers Extremely Loud & Incredibly Close är, och jag kunde inte låta bli. Och kolla på den konstiga signaturen!

November - och dags att försöka bättra sig

Hösten rör sig framåt lite för fort för att jag ska hinna med - och det har märkts här på bloggen. Jag försöker att inte ha så dåligt samvete över det eftersom det är lite så det är med bloggar - det går lite upp och ned. Jag ursäktar mig med att jag haft tre tentor på fyra veckor och hoppas att det räcker.

Men så har jag också varit upptagen med saker som att fylla 25 ( jag har förresten upptäckt att jag delar födelsedag, den 27:e oktober,  med ingen mindre än Sylvia Plath) och i samband med det guida halva släkten runt Brighton. Kul har jag haft, men mycket tid över för läsning har det inte blivit. Jag fick iallafall Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr i present, en bok jag faktiskt varit sugen på att läsa ett tag. 

Att det är november innebär iallafall en ny Månadens favorit - det blir Northern Lights av Philip Pullman (eller Guldkompassen som den heter på svenska). Känns bra nu när det blir allt kallare utomhus! 

Årets Halloween-tips

Idag är det visst Halloween - något som firas betydligt mer är i England än i Sverige - i butiken blev jag betjänad av en zombie, fullt munderad i blodig t-shirt och färgade kontaktlinser. Men här på bloggen höll jag nästan på att missa det, men det går ju inte för sig. Klart jag måste redogöra för de fem bästa böckerna jag läst sen förra årets Halloween!

Först ut är förra årets Augustnominerade Rörelsen av John Ajvide Lindqvist. Om John, som flyttar in en sunkig lägenhet dit någon ringer mystiska samtal, och där duschrummet i tvättstugan innehåller något mer... Det är en bok som för min del lämnade lite mer att önska men som ändå var djupt obehaglig på sina ställen.

Den andra boken är Onda boken av Kaj Korkea-aho, som är en författare jag fått upp ögonen ordentligt för under de sista åren. Tänk om det fanns en bok som fick alla som läste den att begå självmord? Det finns det...

Sen måste jag ju nämna senaste Stephen King-boken; Den som finner, andra boken i serien om Bill Hodges. En deckare på vissa sätt, men en ren skräckroman på andra. Och fantastiskt, fantastiskt spännande.

Kanske den mest solklara boken på årets lista - Yuko av Jenny Milewski. En bok med alla de klassiska spökelementen, men i originell miljö - nämligen ett japanskt spöke i en studentkorridor. Riktigt ryslig.

Och så, sist ut, en bok som är mer psykologisk men ändå väldigt skräckig - Störst av allt av Malin Persson Gilito. Välskriven och djupt obehaglig.

Vad har ni för skräcktips för årets Halloween?

Från sjukbädden

Ni får ursäkta min rätt enorma frånvaro från bloggen. Jag ligger för tillfället hemma i en kombination av halsfluss, förkylning och ögoninflammation - precis så kul som det låter. Med en tenta i grammatik nästa vecka går den mesta energi jag har åt till att försöka plugga, och det blir inte jättemycket läst. Jag kom inte igenom Frankenstein helt och hållet till veckans seminarium, men jag tycker ändå att det var kul att läsa den på engelska.

Jag hoppas verkligen att jag snart blir frisk, och då ska jag försöka bättra mig i bloggandet igen. Nästa bok på listan är Wuthering Heights, som också ska bli rolig att återbesöka på originalspråk.

Vilken skräll!

Nobelpriset 2016 till Bob Dylan! Trots att han varit i ropet för priset ett bra tag blev jag faktiskt väldigt förvånad. Jag trodde nog inte att Akademien skulle välja honom trots allt, men tji fick jag. Reaktionerna under dagen har nästan varit det roligaste av allt - folk verkar vara antingen väldigt upprörda eller saliga av lycka.

Själv tycker jag att det är rätt kul ändå, fastän jag själv inte är ett jättefan av honom. Vad tycker ni?

TBR-tagg

Hittade den här hos Vargnatt för ganska längesedan, men det har tagit mig ett bra tag att faktiskt sätta mig ned och göra den. Det är iallafall en TBR-tagg, alltså To Be Read, frågor om böcker man ännu inte läst. En lista som verkar oändlig...

1. Vilken bok har du inte kunnat avsluta?
Jag började på H is for Hawk av Helen Macdonald när jag åkte tillbaka hem till Sverige över sommaren, men jag hade egentligen ingen lust med boken och även om den var bra, så hade jag inget engagemang till övers för den. Nu har den legat hemma hela sommaren och väntat på att jag ska ta upp den igen, men det har inte blivit av...

2. Vilken bok har du inte läst än för att du inte har haft tid?
Det blev inte tid att läsa de ungdomsböcker jag lånade hem från biblioteket i somras; Middagsmörker av Charlotte Cederlund och Kungens barn av Sonya Hartnett.

3. Vilken bok har du inte läst än för att det är fortsättningen på en serie?
City of Ghosts, fortsättningen på Ransom Riggs Miss Peregrine's Home for Peculiar Children. Vilket är synd, för nu minns jag för lite av första boken för att orka börja på nummer två...

4. Vilken bok har du inte läst än eftersom den är helt ny?
Sista vakten av Stephen King, den sista delen i hans thrillertrilogi, som kommit på svenska redan nu.

5. Vilken bok har du inte läst än eftersom du har läst en bok av samma författare och den tyckte du inte om?
Jag har undvikit att läsa mer av John Boyne, eftersom det jag läst av honom (Pojken i randig pyjamas och The Absolutist) gjort mig rätt besviken.

6. Vilken bok har du inte läst än för att du inte riktigt känner för det?
The Handmaid's Tale av Margaret Atwood har jag låtit bli, mest för att jag vill känna lust att läsa den innan jag tar mig an den.

7. Vilken bok har du inte läst än eftersom den är gigantisk?
Klockan klämtar för dig av Ernest Hemingway står hemma i hyllan och ser skräckinjagande ut.

8. Vilken bok har du inte läst än för att omslaget lockade och sedan visade det sig att den inte hade så bra recensioner?
En sådan bok kan jag inte riktigt komma på - jag har väl avfärdat dem och glömt dem, kanske?

9. Vilken bok avskräcker dig mest från din olästa hög?
Just nu är jag hemskt otaggad på böckerna jag ska läsa till skolan; Frankenstein och Wuthering Heights på originalspråk...

Sista Fantastic Beasts-trailern!

Det har gått nästan en hel vecka sen den släpptes och jag har fortfarande inte bloggat om den nya (och sista) trailern till Fantastic Beasts and Where to Find Them. Här är den iallafall - och jag är så himla taggad. Jag tror faktiskt det här kan bli rätt bra! Vad tror ni?

Recension: Gulliver's Travels av Jonathan Swift

Jag har haft lite tur med min kurs i engelsk litteraturvetenskap, eftersom jag redan läst de flesta av böckerna på kursplanen när jag studerade litteraturvetenskap i Sverige 2010. Gulliver's Travels fick jag läsa delar ur då, men det är såklart en annorlunda upplevelse att läsa hela boken, och den här gången på originalspråk.

Sjöfararen Lemuel Gulliver har en enorm aptit på världen och beger sig ut på flera havsresor. Under olika omständigheter hamnar han i fyra länder ingen någonsin förut skådat - i Lilliput, där alla invånare är små och han själv en jätte, i Brobdingnag där förhållandet är det omvända - här är han själv en miniatyr i en värld av enorma människor. Men han hamnar också i det vetenskapliga Laputa, och till sist i Houyhnhnmernas land, där hästar regerar och mänskliga varelser är undersåtar.

På min kurs läser vi Gulliver's Travels som ett exempel från Upplysningen i England, och jag måste erkänna att jag, på grund av att jag planerat min tid dåligt, haft ganska svårt för att läsa den. De sista två delarna hastade jag mig igenom på en enda dag och det har inte riktigt gjort boken rättvisa.

Hur som helst är Gulliver's Travels en bok som är rolig att ha läst, inte bara för att det är en obestridlig klassiker utan också för att den faktiskt är just det - rolig. Det är en bok som tjänar som knivskarp satir över 1700-talets nya moderniteter, över vetenskapens stora framsteg, världen som krymper i takt med att den blir upptäckt, att allt ska ha en förklaring och allt måste räknas ut, mätas, vetas. Det är en bok som är fullständigt överhopad med matematik, uträkningar och mått, en kritik mot hur besatt världen blivit av alltings exakthet. Den ställer frågan: måste vi veta allt? Är det nyttigt att besitta så mycket kunskap som möjligt? Och i vårt moderna informationssamhälle gör detta tema boken oväntat aktuell.

Gulliver's Travels är uppdelad i fyra olika delar; A Voyage to Lilliput, A Voyage to Brobdingnag, A Voyage to Laputa, Balnibarbi, Luggnagg, Glubbdubdrib and Japan, och A Voyage to the Country of the Houyhnhnms. De första två delarna är de som de flesta känner till, eftersom de om och om igen blivit anpassade och omskrivna för barn och dessutom blivit film ett flertal gånger. Det är också de två delarna som är lättast att läsa och ta till sig, eftersom det finns tydliga moraliska ståndpunkter i dem, och de besitter en lättsam typ av humor som blir en motpol till den mörka samhällskritiken.

De sista två delarna är inte lika lättlästa. Del tre är en förvirrande satir över upplysningens besatthet av vetenskap och jag förstår inte mycket av den. Del fyra är desto mer intressant - i mina ögon den mest absurda delen i en bok som redan är frikopplad från verkligheten. Här hamnar Gulliver i ett land där hästar utgör en elitras, ett slags övermänniskor, och där krig och okunskap inte existerar. Där finns också yahooerna, äckliga människoliknande varelser som inte kan resonera. Här slår boken över i mer än satir - det blir ett äckel inför hela mänskligheten som nästan slutar vara rolig och istället blir djupt obehaglig.

Hur som helst är Gulliver's Travels  en extremt intressant roman som arbetar på flera olika nivåer, och det gör mig lite ledsen att jag blivit tvungen att stressläsa den så intensivt. För jag tror att trots det gammaldags språket och kritiken av ett samhälle som jag ibland känner mig alltför bortkopplad från, så är det en bok med lager på lager som hade varit rolig att helt ge sig hän åt. Men så har jag ju faktiskt köpt boken på svenska också, så möjligheten att läsa om den finns ju...

"Gulliver's Travels", 1726

Höstens första dag

Så var det plötsligt oktober, jag har varit en månad i Brighton och det känns som om hösten verkligen är på väg, med schizofent väder och halsduksbehov. Jag brukar gilla oktober väldigt mycket, förmodligen sen jag var barn eftersom det är då jag fyller år. Men jag tycker också om den inledande biten på hösten, som inte är råkall utan mest uppfriskande.

Att det är oktober innebär ju också en ny Månadens favorit. Och eftersom det närmar sig Halloween-tider blir det en skräckroman, nämligen Mats Strandbergs fantastiskt blodiga Färjan.

Jag har iallafall firat in hösten med ett besök av Brightons Open Market, som är lite som en pytteliten version av Camden i London, med små krypin till butiker i en gränd. Jag hittade ett antikvariat där med massor av coola böcker, som jag kunde ha tittat på i timmar. Det fanns obskyra titlar som Taxidermy and Museum Exhibition (enbart instruktioner för hur man stoppar upp olika typer av djur), och A History of Tattooing and its Influence från början på 1900-talet. En av de finaste jag hittade (men som jag inte köpte) var den här sagoboken av Nathaniel Hawthorne från 1903:

Och titta vilka fantastiska hyllor med Penguin-böcker!

... rena rama bokporren.

Årets bokmässerapport

Jo, jag åkte ju till mässan i år med, trots att jag inte ens bor i Sverige den här hösten. Här i Brighton taggade jag inför besöket genom att köpa en t-shirt med motiv från Gabriel García Márquez Hundra år av ensamhet, för jag kan ju inte vara på mässan utan att vara klädd i någon litterär referens.

Mässbesöket blev inte riktigt lika intensivt som förra året, när jag var där i nära åtta timmar, men nästan sex timmar blev det ändå på mässgolvet. I år höll jag mig där också, och gick inte på några seminarium, mest av ekonomiska skäl. Det hindrade mig ändå inte från att se några författare - en del mest i förbigående (som Jan Guillou, Björn Ranelid, Leif GW Persson och Ulf Lundell), men så såg jag också Sofi Oksanen prata om yttrandefrihet i ett av monterprogrammen:

Signeringar fick jag också två stycken - jag köpte såklart ett ex av Malin Persson Giolitos Störst av allt som jag fick signerad av henne i egen hög person. Sen fick jag även ett Lilla Berlin-album av Ellen Ekman signerat, fast till min kille. Extra roligt eftersom Ellen Ekman ritade en av sina karaktärer tillsammans med dedikationen:

I övrigt gick tiden som vanligt hemskt fort, jag plockade på mig massor av pins, bokmärken och godis, och gjorde också några inköp. Mitt bästa blev nog ändå den fantastiska dealen i Muminmontern, där man kunde köpa två Mumin-böcker för 150 spänn och samtidigt få en Muminmugg och en tygkasse på köpet. (Och utanför montern stötte jag dessutom på både Mumin och Lilla My!)

Novellix monter var lika fin som vanligt, och jag köpte några av deras fantastiska författar-filmisar (eget inlägg om dem sedan, skulle jag tro), och insåg att även om jag inte kommer hinna läsa några fler romaner i år än de som är till min kurs, så kanske ändå några noveller kan slinka emellan. Så jag köpte American Hotel av Sara Stridsberg, De blå silkesstrumporna av Elin Wägner, Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån av Amanda Svensson, och Ojura av Stina Stoor. Fyra svenska kvinnliga författare som jag varit nyfiken på/velat läsa mer av länge.

En grej jag blev ledsen av var dock att Stig Dagerman-sällskapet inte fanns på plats den här gången, utan tydligen ställde ut för sista gången förra året. Jag gick och letade förgäves bland författarsällskapens montrar och det gjorde mig lite ledsen att inte köpa mina sedvanliga vykort, bokmärken och magneter med honom på.

På det stora hela är jag ändå väldigt nöjd med årets mässa för min egen del. Titta bara på vilken haul det blev! Var ni på mässan? Hur var den för er?

En natt med Gulliver

Jag är tillbaka i England efter en fantastiskt fin helg i Göteborg på årets bokmässa. En rapport om den är på väg, men tyvärr står jag till halsen upp i plugg just nu och har hemskt lite tid för annat än grammatik, språkhistoria och litteraturvetenskap. Jag ligger illa till med läsningen av nästa bok; Gulliver's Travels, så jag sitter uppe inatt och försöker få den utläst. Jag har iallafall pluggstrumporna på! Vad läser ni?

Sverigehelg

Eftersom jag är en massiv nörd åker jag hem till Sverige idag - kan ni gissa varför? Jomen för att bokmässan är i helgen, såklart!

Jag har spenderat timmar med att kolla igenom programmet, men den enda författaren jag känner att jag verkligen vill se är Malin Persson Giolito, som skrev en av sommarens bästa romaner; Störst av allt. Men mässan i sig ska bli rolig hursomhelst. Ska ni dit? Vilka författare ska ni se?

Himmel och helvete

Den här kvällen går i pluggets tecken; jag kämpar på med grammatiken (som håller på att ta död på mig), men så läser jag också John Milton för vad jag tror är första gången. Det är utdrag ur hans Paradise Lost som jag läser till litteraturvetenskapen.

Jag kan inte direkt påstå att jag förstår mycket av 1600-talsengelskan, men samtidigt är det lite spännande att läsa den eftersom just Paradise Lost kan vara den mest citerade boken jag känner till. Jag vet inte hur många böcker jag läst som inletts med ett citat ur Paradise Lost - till och med här i hyllan i England har jag en bok med ett Milton-citat. Nämligen Mary Shelleys Frankenstein.

Vad läser ni?

Puffpride

Igår var jag ute en sväng i Brighton och gick - som man ju måste - in på Primark. Och kom såklart ut därifrån helt utan det jag tänkt handla, men däremot med fyra par strumpor i bekanta färger. Det stämmer - elevhemsstrumpor! Så nu kan jag representera Hufflepuff ned till tårna.

Recension: Macbeth av William Shakespeare

Macbeth är den första bok jag läst till höstens kurs i engelsk litteraturvetenskap, som rör sig framåt med stormsteg (nyss var det Canterbury Tales). Det är den tredje pjäsen jag läser av Shakespeare - när jag studerade litteraturvetenskap i Sverige fick jag läsa både Hamlet och En midsommarnattsdröm - men det är första gången jag läser honom på engelska.

När tre häxor förutspår för Macbeth att han en dag ska bli kung, kan han inte släppa tanken på att det ska bli så. Driven av sin ärelystnad och girighet mördar han kungen Duncan och blir själv krönt. Men det fruktansvärda brottet är bara det första i en hel rad av mord som måste begås för att hålla mordet en hemlighet, och allting urartar allt fortare.

Man kan faktiskt säga att jag läst Macbeth två gånger, eftersom jag parallelläst en svensk utgåva samtidigt med den engelska, som stod på litteraturlistan. Det beror mest på att jag visste att det skulle bli svårt att läsa Shakespeare i original och även om den svenska utgåvan saknar engelskans pondus och vitsighet, så har den ändå hjälpt mycket med själva förståelsen av pjäsen.

Jag har också läst en särskild utgåva av Macbeth, som till hälften består av ett förord (som jag, sanningen att säga, inte läst) och har massvis med noter. Jag både gillar och ogillar noterna, som förklarar uttryck och ord som inte längre finns, men som också tar upp hemskt mycket plats och ger läsningen en känsla av rörighet och konstanta avbrott.

Hur som helst är Macbeth en av Shakespeares mest kända tragedier, och det förstår jag. Trots att pjäsen är hemskt svårläst med dagens mått mätt, så är den fortfarande spännande. Det tog mig lång tid, men till slut upptäckte jag ändå att jag läste mer för att få reda på vad som skulle hända, än för att jag var tvungen. Det är en tät, fartfylld och snyggt hophållen berättelse som väcker frågor om ondska, godhet och, kanske framför allt, om vad en kung egentligen är. Själva karaktärerna i sig är spännande och blir, trots sin gammaldags stroppighet, fascinerande och engagerande. Jag tycker också att den allmänmänsklighet man ofta förknippar Shakespeare med verkligen finns som en röd tråd genom pjäsen.

Det är också på många sätt en pjäs om naturen, både den verkliga och den inre, mänskliga. Om att vilja gå ifrån den och om att göra uppror mot den, och vad som då händer med oss som människor. Trots sitt gammaldags språk händer det så pass mycket i pjäsen (det är framför allt otroligt många brutala mord som väger upp den annars rätt stela handlingen) och den är så pass kort att den inte är alltför svår att ta sig igenom. Allt detta gör Macbeth till en bok som visserligen inte är enkel att läsa vare sig på svenska eller engelska, men som, om man är villig att anstränga sig, ger en hel del.

"Macbeth", 1611

Uppdatering från en skolstressad tjej

Det blir visst oplanerat avbrott på oplanerat avbrott här på bloggen... som mest beror på den anstormning av skolarbete som jag har över mig just nu. Jag håller på att lära mig om verb, om engelska språkets uppkomst och - vilket är roligast - om engelsk litteratur. Jag har just läst klart det första skönlitterära verket till kursen - Macbeth, som det kommer en recension på nu i helgen.

I veckan var det också Fresher's Fair på mitt universitet, det vill säga en slags mässa anordnad av alla studentklubbar. Och den här gången hittade jag universitetets bokklubb, Read Between the Wines som jag gick med i! Fast vi får väl se om det alls blir tid till att läsa annat än kurslitteratur... Vad läser ni?

Dubbel Shakespeare

Första veckan tillbaka på University of Sussex är avklarad, och redan är jag så gott som dränkt i arbete. Inte bara har jag massor att läsa till mina kurser i engelsk grammatik och språkhistoria - till nästa vecka ska dessutom Shakespeares Macbeth vara utläst.

Jag misstänkte (med rätta) att Shakespeare skulle bli svår, därför parallelläser jag den svenska översättningen samtidigt. Det tar längre tid, men jag tror det kan vara värt det ändå. Vad läser ni?

Första inköpet i England

Nu har jag varit i Brighton ett par dagar, och det känns verkligen som om det hänt jättemycket sedan sist. Jag har inte bara åkt från Sverige, utan också flyttat in i ett rum som jag hyr, längst upp på tredje våningen i en villa (jag har till och med ett snedtak med två stora fönster). Nyckeln till huset är superliten, och därför var en av de första grejerna jag gjorde att ge mig ut på stan och leta upp en fin nyckelring. Det blev en med motiv av mina favoritkaraktärer - Mårran (som förresten heter The Groke på engelska, skumt va?)

Sen har jag också påbörjat B-kursen i engelska. Det är full rulle med en gång, vi börjar med litteratur från medeltiden och framåt. Alltså har jag spenderat hela gårdagen med att läsa utdrag ur Geoffrey Chaucers The Canterbury Tales. Just det. På medeltidsengelska. Imorgon drar ännu två kurser igång; grammatik och engelsk språkhistoria.

Sommarsummering

Förra året gjorde jag en sommarsummering av alla böcker jag läste under juni, juli och augusti. Jag tänkte att jag kunde göra en i år med, trots att jag inte alls läst lika många böcker den här gången. Förra året hade jag läst 24 stycken - i år bara 16. Det beror på flera saker - dels har jag varit skoltrött och mest velat läsa lättare grejer, vilket rimmar illa med att jag blir allt mer kräsen. Jag har blivit besviken på nästan allting jag läst i sommar vilket har sänkt min läslust ordentligt. Och så kom livet emellan lite grann och bloggandet har åsidosatts en hel del.

Iallafall så har jag läst ganska varierat ändå; en hel del ungdomsböcker, ett par fackböcker, en novell, en pjäs och så allt möjligt från thrillers till relationsromaner. Mest har jag försökt läsa svensk litteratur, eftersom jag blivit så mätt på att läsa engelska. Och även om det varit få fullpoängare så har ett par av böckerna varit minnesvärda:

Den som finner av Stephen King var en riktigt spännande och engagerande bok, den första i sommar som verkligen fängslade mig och väckte min läslust. Jag ville inte göra annat än att läsa.

Yuko av Jenny Milewski gillade jag för att den var en rakt igenom bra skräckroman, som drog nytta av sin miljö och av ett flirtande med klassiska skräckelement.

Leo av Catharina Bergsten var betydligt bättre (och snyggare) än vad jag förväntade mig. En renodlad relationsroman som glänste i det lilla.

Norrlands svårmod av Therése Söderlind är nog en av de stora favoriterna inte bara för sommaren utan också för året i stort. En riktigt härlig och engagerande läsupplevelse, lysande välskriven.

Störst av allt av Malin Persson Giolito var den sista boken jag läste i sommar och en mycket bra sådan, stark och obehaglig och ytterst välskriven. Kanske också den en fullpoängare!

Hur har er sommarläsning sett ut?

Recension: Störst av allt av Malin Persson Giolito

Jag såg den här boken hyllad på flera bloggar och tyckte själv att den lät intressant, men tyvärr fanns den inte inne på biblioteket där jag jobbar, så jag tänkte att den helt enkelt fick vänta tills jag är tillbaka från min nästa termin i England. Men så dök den upp på jobbet som ett snabblån. Det passade mig perfekt, och precis som jag trott har den inte tagit särskilt lång tid att läsa.

På Djursholms allmänna gymnasium går Maja, en överklasstjej bland andra rika ungdomar som alla väntas bli framgångsrika när de nu snart ska ta studenten. Men bara några veckor innan sommaren ska börja sitter Maja i ett klassrum fullt av krutrök, och kring henne är alla hennes klasskompisar skjutna. Duktiga Samir, vackra Amanda, knarklangaren Dennis, till och med läraren Christer. Och såklart Sebastian Fagerman, son till Sveriges rikaste man. I rätten där Maja senare sitter åtalad börjar händelseförloppet rullas upp.

Det är svårt att skriva en recension av den här boken, eftersom jag tror att den tjänar väldigt mycket på att man vet så lite som möjligt när man börjar läsa den. Redan när jag började med den insåg jag att jag skulle stämma in i hyllningskören kring den. Den är inte bara välskriven, utan också väldigt smart upplagd och utförd. Läsaren hålls på halster länge, länge utan att veta exakt vad som hänt och ovetskapen får en att vilja läsa vidare mer än vad man vill göra något annat. Det får mig att tänka på Disclaimer som jag läste tidigare i somras men som inte alls gjorde ett lika bra jobb med att hålla spänningen uppe. Här ges detalj efter detalj som små brödsmulor att kasta sig över i jakt på vad som egentligen hänt, och långsamt träder bilden av en tragedi i dager, och dessutom en väldigt väl gestaltad sådan.

För det är karaktärerna som bär upp Störst av allt. Boken är berättad ur Majas jagperspektiv och hon betraktar allting med ett knivskarpt förakt som till en början kan kännas för kallt och hårt, men som gradvis mjuknar till en hjärtslitande berättelse om en ung tjej vars valmöjligheter försvunnit, en efter en, och lämnat henne till att ta beslut som hon varken kan eller borde behöva fatta.

På framsidan står det att boken är en rättegångsthriller, och visst är den upplagd med rättegången som en slags ramhistoria kring en tragedi, men det är händelseförloppet bakom som verkligen lyser, och på grund av sin ramberättelse lyfts det fram en eftertänksam, olycksbådande ton som tjänar berättelsen mycket väl.

Jag gillar framför allt den ironiska humor som Maja visar prov på, som emellanåt kan kännas alltför syrlig men som också bidrar med helt briljanta formuleringar som gör att Störst av allt blir både unik och nyskapande på ett helt oväntat sätt. Det är utan tvekan en mycket mörk berättelse, men den lyfts upp av sitt språkbruk och sina träffande liknelser och beskrivningar, och dessutom kanske mest av allt av sin gestaltning. Jag har inga som helst problem att tro på någon av karaktärerna, trots att de i sin rikedom känns så otroligt långt bort.

Jag gillar också att boken blir samhällskritisk samtidigt som den håller sig på ett väldigt snävt personligt plan. Det är snyggt, ibland nästan omärkligt gjort genom Majas perspektiv som den rika, hjärtlösa tjejen som har allt. Romanen blir också en blick in i en annan värld; där semesterturerna går på lyxyachter, där pengar inte är ett problem men där också ytan betyder mer än något annat.

Kort sagt är Störst av allt en riktigt, riktigt bra bok som faller mig helt i smaken. Jag vill som så många andra slå ett slag för den, för den är nog något av det bästa jag läst hittills i år.

"Störst av allt", 2016

Sämsta bloggaren

... säger att jag ska blogga, och gör det inte. Jag ber om ursäkt! Jag har haft så hemskt mycket att stå i de senaste dagarna att bloggen fallit mellan stolarna, rejält. Imorgon åker jag iväg för min andra termin i England, så mycket tid har gått åt till planering och packning.

Hur som helst har det iallafall hunnit bli september, och det betyder att det är dags för en ny Månadens favorit. Det blir Tove Janssons Pappan och havet, en helt fantastisk bok.

Augusti, då? Mja, augusti har varit en riktigt dålig läsmånad, med bara två utlästa böcker och bara tretton inlägg här på hela månaden. Men jag skyller på att det hänt mycket i mitt liv - ibland får internet sitta i baksätet ett tag trots allt. Hur har er augustimånad varit?

Livet kom visst emellan

Det blev visst en rätt lång oplanerad paus här på bloggen. Det var inte riktigt meningen, men livet kom liksom emellan lite. Dels har jag varit bortrest utan min dator, och dessutom väldigt upptagen med att planera inför min nästa termin i England. På söndag åker jag tillbaka! Jag hoppas iallafall att alla mina läsare har haft det bra.

Dessutom har jag inte varit helt inaktiv - faktiskt så har jag läst ut Störst av allt av Malin Persson Giolito som det kommer en recension av imorgon. Vad har ni läst sista tiden?

Disktjänst med Sherlock

När det är lite att göra på jobbet händer det att jag smygläser under disken. Just nu är jag ungefär hundra sidor in i Störst av allt. Och så använder jag mitt Sherlock Holmes-bokmärke som jag kom på att jag inte visat här på bloggen ännu. Det är ett jättefint bokmärke i skinn som jag köpte som souvenir när jag besökte Sherlock Holmes-museet i London. Det är svart med guldtext där det står There is nothing more deceptive than an obvious fact. Ett av mina snyggaste märken faktiskt!

Nya tag

Jag hade visst en helgpaus - som beror mest på att jag umgåtts med vänner som varit på besök och haft riktigt roligt. Men nu är det dags att jobba de sista passen på biblioteket innan jag åker tillbaka till England för nästa termin. Jag kom ingenstans med Boel och Oscar och la faktiskt undan den för att försöka mig på något nytt. Så såg jag att Malin Persson Giolitos Störst av allt som jag velat läsa ett tag fanns inne som ett snabblån på bibblan. Och på fjorton dar tror jag säkert att jag kan läsa ut den här thrillern, som verkar riktigt bra!

Vad läser ni?

Olympisk boktagg

Hos I regnet hittade jag den här taggen, som jag tyckte verkade väldigt rolig - och enda sättet för någon som är så ointresserad av sport som jag att göra något alls i anslutning till OS. Frågorna är från början på engelska, men jag tog mig friheten att översätta dem till svenska. Fast gå gärna in och läs så ni ser de fina illustrationerna! Klara, färdiga, gå!

1. Golf - en långsam bok: 
The Blue Flower av Penelope Fitzgerald var väldigt långsam tyckte jag.

2: Simning - en bok som fick dig att gråta:
Det kom en liten tår när jag läste The Amber Spyglass, sista delen i Philip Pullmans trilogi His Dark Materials.

3. Synkroniserad simning - en bok om en vacker vänskap:
Även om Harry Potter and the Cursed Child hade rätt stora brister gillade jag verkligen vänskapen mellan Albus och Scorpius.

4. Beach volleyboll - en bok som utspelar sig på sommaren: 
Djupa ro av Lisa Bjärbo utspelar sig under en enda sommarvecka.

5. Gymnastik - en bok med flera twister:
Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart - en twist som heter duga.

6. Handboll - en bok du inte riktigt greppade:
Jag förstod inte riktigt storheten i Ut och stjäla hästar som fått massor med bra kritik.

7. Fäktning - en bok med mycket action och blodvite:
Den som finner, andra delen i Stephen Kings thillerrtrilogi, gillade jag verkligen och där var en del action.

8. Trampolin - en barndomsfavorit:
Tjuvarnas herre av Cornelia Funke - en omläsning är nog snart på sin plats.

9. Häckhoppning - en bok du hade svårt att avsluta:
The City and the City av China Miéville tyckte jag var riktigt dryg och det hade inte grämt mig det minsta om jag inte hade läst ut den.

10. Triathlon - en bok med en kärlekstriangel:
Usch, kärlekstrianglar. Men jag tycker väl ändå att den mellan Katniss, Peeta och Gale i The Hunger Games är helt okej.

11. Öppningsceremoni - en bok du älskade från första sidan:
Sällan har jag väl varit så övertygad som jag var när jag läste första meningen i Donna Tartts Den hemliga historien: "Snön smälte uppe i bergen och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi befann oss i."

12. Cykling - en bra roadtrip-bok:
Även om han har sina svagheter är John Green rätt bra på att skriva roadtrip. Till exempel Paper Towns (jag måste fortfarande se filmen).

13. Hästsport - en bok som handlar om ett djur:
Mitt standardsvar är som alltid Skriet från vildmarken av Jack London.

Vilka OS-böcker har ni läst?

Svacka

Just nu läser jag Josefine Sundströms Boel och Oscar, men för att vara helt ärlig har jag inte kommit in i den ordentligt och känner ingen vidare läslust. Det beror nog mindre på boken och mer på mig; just nu har jag ganska mycket på gång. Förutom att jag försöker hinna med att träffa så mycket vänner jag kan innan sommaren är över, så håller jag också på mycket med förberedelserna inför nästa termin i England. Snart åker jag, och det är mycket kring både skola och boende som måste fixas.

Tyvärr går det ut lite över bloggen, men jag hoppas att den snart kommer på benen igen. Kanske får jag byta bok och se om det hjälper läslusten! Jag funderar också på om det inte vore lite smart att börja läsa en av romanerna till litteraturvetenskapen redan nu, men riktigt så ambitiös vet jag inte riktigt om jag är...

Det största Bokuspaketet hittills

Igår kom äntligen min beställning från Bokus - som visade sig vara det största paket jag fått därifrån någonsin. Inte så konstigt heller, jag tror inte att jag beställt så många böcker på en gång förut. Det är såklart kurslitteratur jag beställt, men ganska rolig sådan måste jag ändå säga (förutom den tråkiga An Introduction to English Grammar). 

Jag ska ju läsa en fördjupningskurs i engelsk litteratur nästa termin och då står det några klassiker på listan; Wuthering Heights av Emily Brontë, Frankenstein av Mary Shelley, Gulliver's Travels av Jonathan Swift och Macbeth av Shakespeare. Jag har tur, eftersom jag faktiskt läst nästan allihop förut på svenska - det är bara Macbeth och delar av Gulliver's Travels som jag missat. Jag hoppas att det kommer göra studierna lite lättare, men jag är ändå lite orolig över den komplexa engelskan - därför beställde jag också hem just Gullivers resor och Macbeth på svenska. Lite som en hjälp i studierna, men kanske ändå mer för att jag bara vill ha dem...

(Förresten är de engelska utgåvorna av de tre romanerna rena rama bokporren. Kolla vad snygga!)

Recension: Harry Potter and the Cursed Child av J.K. Rowling, John Tiffany och Jack Thorne

Harry Potter and the Cursed Child kan vara den mest omsusade boken i år. Själv har jag varit väldigt tveksam till hur intresserad jag varit av att läsa den, men nyfikenheten blev helt enkelt för stor. Innan alla spoilers börjar leta sig fram tänkte jag därför att det var dags att ta itu med den.

Nitton år efter att ha besegrat Voldemort vinkar Harry Potter av sin yngste son Albus på plattfrom 9 3/4. Men medan Harry älskat Hogwarts som sitt hem visar det sig snart att Albus inte passar lika bra in. Relationen mellan far och son knakar ständigt i fogarna. När Albus lägger vantarna på en förbjuden tidvändare ställs han och hans pappa inför sitt svåraste prov.

Det första som slog mig när jag fick syn på den här boken i verkliga livet var hur tjock den är. Pjäser brukar ju vara tunna, inte tegelstenar på mer än trehundra sidor. Men så består ju också boken till större delen av dialog. Men ändå - man undrar hur lång tid det tar att faktiskt se föreställningen.

Så undrar man: hur följer man upp en serie som varit och fortsätter att vara en total succé utan att misslyckas? Svaret är att det helt enkelt inte går. En ny roman har länge känts totalt uteslutet, och därför kan jag på sätt och vis förstå valet av medium här - en pjäs är något helt annat än en roman och förutsättningarna blir inte desamma. Inte heller förväntningarna.

Och så är det - man måste läsa Harry Potter and the Cursed Child som det den är - ett manus. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte är svårt. Man vet att man inte kan och inte heller ska förvänta sig en ny Harry Potter-bok, men med de här karaktärerna och den här världen är det svårt att hålla sig nöjd med dialog och scenanvisningar. Bokserien ligger och maler i bakhuvudet och väcker ett behov av mer, mer, mer. När man vet precis hur bra Harry Potter kan vara, blir läsningen av The Cursed Child lite som att äta en torr skorpa efter att ha smakat på den bästa måltiden i sitt liv.

Det är inte nödvändigtvis så att The Cursed Child är ett dåligt verk. Framför allt tror jag att pjäsen skulle vara fantastisk att se på riktigt. Men att läsa ett manus medan man önskar att det vore en roman gör nog ingen särskilt nöjd, allra minst mig. Jag läser också så lite drama rent generellt att jag ibland känner mig lite utanför - en pjäs är inte till lika mycket för läsaren som en roman är.

Dessutom är det genom hela läsningen ganska tydligt att det här inte är en renodlad J.K. Rowling-idé. Det märks att här finns andra författare, andra röster, andra idéer. Framför allt saknar pjäsen mycket av Rowlings skickliga subtilitet, budskapen känns ofta målade i neon och ibland är dialogen så väldigt teatralisk att det enda som räddar den är att den är just teater. Det gör att The Cursed Child i mångt och mycket känns som en fan-fiction som J.K. Rowling stämplat med en röd okej-stämpel i form av sitt eget namn. Som sådant blir The Cursed Child långt ifrån den kanon man kanske hade önskat sig när man fick höra att hon hade ett finger med i spelet, och jag är inte heller så säker på att jag är så förtjust i varken handling eller utförande. Det känns helt enkelt som något som ligger för långt bort ifrån det man hade velat ha eller det man förväntat sig.

Sammanfattningsvis tror jag helt enkelt att man måste läsa Harry Potter and the Cursed Child som ett enskilt verk så mycket man förmår. Ingenting blir bra av att jämföras med Harry Potter-böckerna, och det gäller tyvärr också den här pjäsen. Men att se föreställningen - det skulle jag verkligen inte tacka nej till.

"Harry Potter and the Cursed Child", 2016