Recension: Störst av allt av Malin Persson Giolito

Jag såg den här boken hyllad på flera bloggar och tyckte själv att den lät intressant, men tyvärr fanns den inte inne på biblioteket där jag jobbar, så jag tänkte att den helt enkelt fick vänta tills jag är tillbaka från min nästa termin i England. Men så dök den upp på jobbet som ett snabblån. Det passade mig perfekt, och precis som jag trott har den inte tagit särskilt lång tid att läsa.

På Djursholms allmänna gymnasium går Maja, en överklasstjej bland andra rika ungdomar som alla väntas bli framgångsrika när de nu snart ska ta studenten. Men bara några veckor innan sommaren ska börja sitter Maja i ett klassrum fullt av krutrök, och kring henne är alla hennes klasskompisar skjutna. Duktiga Samir, vackra Amanda, knarklangaren Dennis, till och med läraren Christer. Och såklart Sebastian Fagerman, son till Sveriges rikaste man. I rätten där Maja senare sitter åtalad börjar händelseförloppet rullas upp.

Det är svårt att skriva en recension av den här boken, eftersom jag tror att den tjänar väldigt mycket på att man vet så lite som möjligt när man börjar läsa den. Redan när jag började med den insåg jag att jag skulle stämma in i hyllningskören kring den. Den är inte bara välskriven, utan också väldigt smart upplagd och utförd. Läsaren hålls på halster länge, länge utan att veta exakt vad som hänt och ovetskapen får en att vilja läsa vidare mer än vad man vill göra något annat. Det får mig att tänka på Disclaimer som jag läste tidigare i somras men som inte alls gjorde ett lika bra jobb med att hålla spänningen uppe. Här ges detalj efter detalj som små brödsmulor att kasta sig över i jakt på vad som egentligen hänt, och långsamt träder bilden av en tragedi i dager, och dessutom en väldigt väl gestaltad sådan.

För det är karaktärerna som bär upp Störst av allt. Boken är berättad ur Majas jagperspektiv och hon betraktar allting med ett knivskarpt förakt som till en början kan kännas för kallt och hårt, men som gradvis mjuknar till en hjärtslitande berättelse om en ung tjej vars valmöjligheter försvunnit, en efter en, och lämnat henne till att ta beslut som hon varken kan eller borde behöva fatta.

På framsidan står det att boken är en rättegångsthriller, och visst är den upplagd med rättegången som en slags ramhistoria kring en tragedi, men det är händelseförloppet bakom som verkligen lyser, och på grund av sin ramberättelse lyfts det fram en eftertänksam, olycksbådande ton som tjänar berättelsen mycket väl.

Jag gillar framför allt den ironiska humor som Maja visar prov på, som emellanåt kan kännas alltför syrlig men som också bidrar med helt briljanta formuleringar som gör att Störst av allt blir både unik och nyskapande på ett helt oväntat sätt. Det är utan tvekan en mycket mörk berättelse, men den lyfts upp av sitt språkbruk och sina träffande liknelser och beskrivningar, och dessutom kanske mest av allt av sin gestaltning. Jag har inga som helst problem att tro på någon av karaktärerna, trots att de i sin rikedom känns så otroligt långt bort.

Jag gillar också att boken blir samhällskritisk samtidigt som den håller sig på ett väldigt snävt personligt plan. Det är snyggt, ibland nästan omärkligt gjort genom Majas perspektiv som den rika, hjärtlösa tjejen som har allt. Romanen blir också en blick in i en annan värld; där semesterturerna går på lyxyachter, där pengar inte är ett problem men där också ytan betyder mer än något annat.

Kort sagt är Störst av allt en riktigt, riktigt bra bok som faller mig helt i smaken. Jag vill som så många andra slå ett slag för den, för den är nog något av det bästa jag läst hittills i år.

"Störst av allt", 2016