En bokmässa i skräckens tecken

Nu är jag hemkommen från mitt livs andra bokmässa. Jag har sett fram emot den i princip sen förra året, och varit taggad som en tonåring inför en festival. När de öppnade dörrarna klockan nio i morse var jag där, och gick inte hem förrän vid åtta timmar senare. Jag hade slagit på stort och gjort upp en plan för vad jag skulle se. Det är svårt att prioritera när det finns så mycket, men jag gick på en del monterprogram och ett seminarium (jag hade gärna gått på fler, men det kostar ju skjortan). Däremellan gick jag runt och kollade i alla montrarna, och köpte lite mer prylar än vad jag egentligen hade råd till.

Först ut lyssnade jag på Kerstin Ekman, som pratade om sin nya bok Då var allt levande och lustigt med en biskop på Svenska Kyrkans scen. Efteråt signerade hon och jag fick hennes kråka i mitt ex av Hunden. 

Efter det hann jag kolla lite snabbt i några montrar innan det bar av till SF-bokhandelns monter, där jag fick mitt ex av Färjan signerat av Mats Strandberg. Som jag ser fram emot att läsa den!

Jag besökte så klart också Stig Dagerman-sällskapets monter och precis som förra året var männen där sjukt trevliga. Jag köpte en plansch, något jag varit på jakt efter väldigt länge, en magnet och ett vykort med en dikt av Dagerman på. Och plötsligt frågade en av männen som var där om jag gillade dikten på kortet och ville ha den sjungen för mig? Ja visst, svarade jag, lite osäker på vad som egentligen menades, och gissa vad som händer - de tre gubbarna drar fram varsin gitarr och sjunger dikten där med mig som enda publik. Fint var det, och ganska absurt!

Efter ytterligare lite montercruising och dyr fika såg jag på samtalet med Johanna Holmström och Kaj Korkea-aho på den finlandssvenska scenen Arenan. Det var såklart Kaj Korkea-aho jag var intresserad av (och äntligen förstod jag hur fanken man uttalar hans namn - men att göra det på skånska låter ändå rätt konstigt). Och så här fint signerade han min bok Gräset är mörkare på andra sidan! Dessutom verkade han genuint förvånad och glad över att jag som skåning hade haft behållning av hans böcker, som ju utspelar sig i Österbotten.

Bland avdelningen för de begagnade böckerna hittade jag Mästaren och Margarita som jag tänkt läsa i evigheter, och Hemingways Klockan klämtar för dig (som om jag inte hade nog att bära på ändå). Sen var det dags för seminariet, som hette Skräckens psykologi. Medverkande var John Ajvide Lindqvist, Mats Strandberg och Jenny Milewski, som intervjuades av Jenny Jägerfeld om hur skräck fungerar och varför vi har en önskan att läsa om det. Det var ett väldigt bra seminarium faktiskt, och ett jag är glad att jag gick på. Och precis som förra året såg jag till att få en signatur av John Ajvide Lindqvist, som ändå är en av mina svenska favoritförfattare.

Efter det kände jag mig ganska klar och åkte hem. Nu är jag helt slut, och tänker bara ägna resten av kvällen i sängen med The Absolutist. Var ni på mässan i år? Hur var den för er?