Veckans recension: Flickan från ovan av Alice Sebold

Fjortonåriga Susie Salmon blir våldtagen och mördad den sjätte december 1973. På väg hem från skolan dyker hennes granne upp och gör henne till sitt senaste offer.
Efteråt har Susie kommit till det hon kallar sin egen himmel, och därifrån börjar hon följa sin familj – först sökandet efter henne, sedan vissheten i att hon aldrig kommer tillbaka. Ovanifrån får hon se hur hennes död påverkar människorna hon levat runt; Ray Singh, pojken som nyss gett Susie hennes första kyss och gömt ett kärleksbrev i hennes skolväska som hon aldrig fick läsa. Den ensamma flickan Ruth som blir besatt av mordet på Susie. Och även mannen som mördat både henne och andra flickor, och polisutredningen som han skakar av sig gång på gång. Men framförallt är det sin familj som hon följer; föräldrarna som glider allt mer ifrån varandra i sin smärta. Hennes nästan jämnåriga syster Lindsey som blir en påminnelse för alla andra om Susies utseende. Buckley, hennes lillebror, som är alltför liten för att någonsin kunna förstå vad som egentligen hänt, och som ständigt frågar när hon kommer tillbaka.
Hon är med dem, följer dem, gråter och skrattar tillsammans med dem under deras svåra väg tillbaka till ett fungerande liv.

När jag skriver ner vad den här boken handlar om så slår det mig hur himla sorglig och hemsk den verkar. Det är den faktiskt inte. Jag erkänner att jag fäller tårar över den på vissa ställen, men överlag skulle jag inte vilja beskriva den som en sorglig bok. Den innehåller saknad, sorg och orättvisa, men Alice Sebold har framförallt lyckats plocka fram livsglädje och kärlek. Den visar starka band mellan människor och blir en väldigt vacker, nästan sällsam historia, om kärlek, hopp och lyckan i att kunna vara levande och hitta tillbaka till varandra. Att få följa familjen Salmons öde efter att Susie ryckts ifrån dem är både rörande och glädjande på samma gång.
Berättartekniken, med en död människa som berättar ur jagform, blir också ovanlig och tilltalande. Det är en trösterik roman, som tar fram alla tankar om himmelriket och om hur våra döda följer oss genom livet, beskriver hur de ständigt är där trots att vi inte kan se eller höra dem.
Flickan från ovan är kanske inte en av världens bästa läsupplevelser, men den är definitivt värd den tid det tar att läsa den, och lyckas verkligen beröra en. Genom en död flickas ögon får vi verkligen se hur mycket det finns i livet som är värt att leva för. Den är lätt att ta in och skriven på ett enkelt men effektfullt sätt som gör den till idealisk slappna-av-läsning utan komplicerade undertoner i berättelsen.
Boken har också nyligen filmatiserats; dessvärre till en riktigt dålig film i mitt tycke. Läs boken och låt bli filmen, det är mitt råd.

”The Lovely Bones”, 2002