Efter ett kaotiskt sommarlov flyr Harry från familjen Dursley, övertygad om att han kommer att bli relegerad från Hogwarts.Men trolldomsministeriet förvånar honom – ingen skada skedd, anser de.
Då Harry kommer tillbaka till Hogwarts upptäcker han varför – och även att ingenting är sig likt på skolan. Den ökände massmördaren Sirius Black har flytt från trollkarlsfängelset Azkaban, och nu är han ute efter ingen annan än Harry själv.
Med ett löfte han inte riktigt förstår om att inte ge sig ut och leta efter Black på egen hand börjar Harrys tredje läsår på Hogwarts. Han, Ron och Hermione har flera nya ämnen, bland annat spådomskonst med bluffmakerskan Sibylla Trelawney, som hela tiden förutspår Harrys tidiga död.
I ämnet försvar mot svartkonster har det kommit en lärare som de alla tycker mycket om – professor Lupin. Han klär sig sjabbigt och ser inte frisk ut, men han har oerhört intressanta lektioner som de alla gillar.
Men på skolområdet patrullerar nu de skräckinjagande dementorerna, fångvaktare från Azkaban på jakt efter Black. De påverkar Harrys sinne mer än han vill medge och när dementerorerna minskar Gryffindorlagets chanser att vinna quidditch-turneringen går Harry till professor Lupin och ber om hjälp. Och Harry börjar ana att Lupin bär på mer än en hemlighet.
Men dementorerna är inte allt Harry är rädd för det här läsåret… kan den stora, svarta hunden han ser ha något med Trelawneys varsel att göra? Varför är alla så måna om att hålla Harry utanför alla ämnen som rör Sirius Black? Döljer Hermione något, och vad kan vännerna göra för att hjälpa skogvaktaren, Hagrid, som snabbt börjar få problem?
Året kulminerar i en högst oväntad upplösning.
I den här boken börjar allt mer betydelsefulla personer dyka upp. Vi får färdas tillbaka till stunden då Harrys föräldrar dog, och försöka förstå vad som hände. Vi träffar James och Lilys vänner och fiender samtidigt som vi följer Harry och hans vänner in i allt mer spännande situationer.
Såvitt jag vet kan Fången från Azkaban mycket väl vara den bästa boken i serien, just därför att slutet är så oerhört oväntat och samtidigt så självklart.
Harrys och ens egna vyer vidgas då den lilla byn Hogsmeade presenteras, samtidigt som man får en djupare inblick i Harrys förflutna – och kanske även hans framtid. Man hoppas att få se mer av den i nästa bok, Harry Potter och den flammande bägaren.
Otroligt bra!
”Harry Potter and the Prisoner of Azkaban”, 1999
Hejan! ramlade in på denna recension av en slump och jag måste säga att det är en mycket välskriven recension. En av de bästa helt klart! Jag är själv mycket läsintresserad och både harry potter böckerna och i princip alla Stephen Kings böcker är favoriter. :) Ska bli kul att se vad du har skrivit mer fram till dagens datum...
SvaraRadera