Veckans recension: När natten är som mörkast av John Marsden

Ellie och hennes vänner fortsätter kämpa mot invasionen i andra boken i serien. Vi följer med dem ut på deras tillslag mot olika områden där de tror ockupanterna känner det mest.
Men det är svårt. Egentligen är de ju bara sex rädda, förtvivlade och ensamma tonåringar. De har inte hört någonting sedan Kevin körde iväg med Corrie till sjukhuset, och oron för vännerna växer alltmer.
Samtidigt djupnar Ellies känslor för Lee och hon börjar fundera på hur hon egentligen vill ha det med honom. Vad händer om deras förhållande tar slut, och de ändå måste hålla sig kvar vid varandra? Det finns ingen chans att någon av dem kan lämna den andra nu när de inte har någonstans att ta vägen.
Och vad är det egentligen med Chris? Han verkar stänga dem ute, låser in sig i sig själv. Han skriver i sina anteckningsblock och verkar leva mer med dem än med människorna omkring honom. Och Ellie tycker att han börjar lukta sprit allt oftare. Äventyrar han deras säkerhet genom att dricka?
De börjar också utforska området kring sin fristad bättre, och dras in i saker de helst skulle ha velat undvika – Harveys Hjältar, till exempel.
Frågorna är många, farorna är fler och de lever i mer eller mindre konstant rädsla över vad som kan tänkas hända dem, vad som händer deras familjer och, inte minst – vad för slags människor de börjar bli.


När natten är som mörkast är andra delen i serien om Australien under ockupation. Den är spännande, precis som andra boken, och väldigt fängslande. Jag tycker mycket om att boken aldrig blir en krigshistoria på det sättet man är van vid att se krig skildras, utan att man ser allting från ungdomarnas synvinkel och på så sätt får en helt annan bild. Man vet inte vilket land det är som tagit sig innanför gränserna, man vet inte exakt vad de håller på med, och det gör dem mer skrämmande.
Dilemmat som böckerna tar upp är intressant och relevant. Vad är rätt och fel i krig? Är det tillåtet att släppa alla moraliska värderingar för att överleva? Vilka regler gäller? Vad klarar man av att göra och vad klarar man inte av att göra?
Att se hur ungdomarna drivs av hämndbegär, kärlek till varandra och sin pliktkänsla är något som gör en riktigt bra story. Jag tycker om berättelsen och jag tycker om skrivsättet – och särskilt tycker jag om att det finns humor mitt i all tragik.
Nästa bok i serien heter Den tredje dagens kyla.

"The Dead of the Night”, 1993