Veckans recension: Drakens ögon av Stephen King

I kungariket Delain härskar den medelmåttige kungen Roland, kallad Roland den Gode. Det är en kung som aldrig lyckas göra något ont, men heller aldrig något gott. Efter honom ska hans äldste son Peter ta över tronen. Peter är en vacker, kvicktänkt och trevlig pojke, som är älskad av alla.
Men, Peter har en yngre bror, Thomas. Thomas liknar sin far mycket, är inte alls vacker, inte alls särskilt smart och känner sig oälskad och oönskad vart han än vänder sig. Han tycker att alla verkar anklaga honom, eftersom det var vid hans födelse som den älskade drottning Sasha dog. Det är bara en som tycks gilla honom – nämligen kungens mystiske rådgivare, den illvillige trollkarlen Flagg.
Men bara några år innan Peter ska överta tronen från sin far dör Roland efter att ha blivit förgiftad.
Skulden skylls på den oskyldige Peter, men eftersom alla bevis emot honom är vattentäta har han inget annat val än att låta Thomas beträda tronen.
Peter själv spärras in på livstid i toppen av det höga tornet på torget, kallat Synålen.
Med Thomas som redskap regerar nu Flagg över ett allt mer olyckligt och rebelliskt folk.
Vad den onde trollkarlen inte vet är att Thomas har sett något fruktansvärt bakom ögonen på faderns drakhuvud. Men å andra sidan finns det saker om Flagg som ingen kan ana sig till, till exempel att han varit i Delain tidigare – mycket tidigare. Närmare bestämt för fyrahundra år sedan, kanske mer.
Och längst uppe i Synålen, utan folkets kärlek, börjar Peter undra hur han ska kunna ordna allt till det bättre igen, och för att klara av det måste han göra något ingen nånsin lyckats med – fly från det ofantligt höga torn där han är inspärrad.

Efter långt och troget läsande av Stephen Kings verk lånade jag nu den enda saga han någonsin skrivit, och även den enda bok som är mer anpassad för barn än för vuxna. Den utspelar sig i ett rike fjärran från vår egen verklighet, i en värld som är mycket lik verkligheten från Stephen Kings långa serie Det mörka tornet, och många namn i Drakens ögon kan återfinnas i denna sju böcker långa serie. Stephen King har själv sagt att man kan se boken Drakens ögon som en åsidosatt del från serien Det mörka tornet.
Trots att den här boken är mer barnvänlig än andra av Kings böcker är detta är en bok för många olika åldersgrupper. Det kan aldrig bli en barnbok, den är alldeles för mörk och skrämmande för det.
Boken är en fantastiskt bra skildring av karaktärernas livsöden, den handlar om mod, kärlek och lojalitet, men även svek och onda avsikter.
Den är berättad precis som en saga, något jag tycker är väldigt mysigt. Helsidebilderna och de krusidulliga anfangerna i början av varje kapitel förstärker sagokänslan och man får uppfattningen av att bläddra i en verkligt gammal historia.
Jag älskar karaktärerna i den här boken, jag älskar sättet den är berättad på, jag älskar allt som har med den att göra. Det finns inget spår av den seghet som ofta finns i Stephen Kings böcker, den är full av värme och hat och var komplett omöjlig för mig att släppa innan den var helt utläst. Jag måste erkänna att den här boken är en av de bästa jag någonsin läst.

”The Eyes of the Dragon”, 1987