Tioåriga Alva flyttar in i en vacker gammal lägenhet i Stockholm tillsammans med sina två oskiljaktiga systrar och sin nyskilda mamma. Hon är annorlunda än resten av familjen; tystare, en ensamvarg som föredrar att sitta på sitt rum och läsa om ockulta fenomen framför att leka och skaffa vänner. Inte så långt efter att familjen flyttat in i huset sker ett mystiskt mord i en av de andra lägenheterna; en kvinna försvinner spårlöst från sitt eget hem och hittas två veckor senare död i sin egen hall. Dörren är låst och fönstren stängda. I väggarna hörs märkliga ljud och den enda som inte är rädd verkar vara Alva.
Jag köpte den här boken utan skyddsomslag och hade därför inte ens en chans att läsa baksidetexten. Det har på sätt och vis varit lite roligt, att läsa en spänningsroman som inte gett några ledtrådar alls med sitt utseende, förutom titeln. Läsningen har på sätt och vis varit blind, vilket jag tror varit till bokens fördel.
Mannen mellan väggarna slår mig som en ganska ovanlig och ganska vanlig bok på samma gång. Själva premissen känns originell och nervkittlande, och bara tanken på någon som smyger omkring mellan väggarna och har tillträde till ens privatliv kan göra den mest stålsatte läsare lite nervig. Skräckelementen i boken är obehagliga och krypande på ett skickligt sätt, men utförandet lämnar, i mitt tycke, lite mer att önska. Boken tittar in till många olika karaktärer i många olika lägenheter i huset, och även om jag gillar nyanserna och känslan det ger - lite av att få titta in i ett dockskåp och den där insikten av hur många olika liv som levs i ett och samma hus - så är jag lite tveksam. Det finns många karaktärer och invånare som presenteras snyggt och lovande, men vars berättelser sedan inte leder någonvart. Egentligen finns det bara tre karaktärer i boken som är utarbetade och agerar med varandra, resten liknar skisser eller statister som det ödslas mycket tid men lite energi på.
Precis som karaktärerna som presenteras men som sedan mest får stå i bakgrunden utan några uppgifter, så finns det teman av övernaturlighet och svart magi i romanen som byggs upp och byggs upp, utan att i slutändan resultera i något som känns viktigt för den övergripande berättelsen. Det är synd, för det finns så mycket stoff i Mannen mellan väggarna som hintar mot något större och betydligt mer intensivare än vad boken sedan visar sig vara.
Jag blir påmind om den fantastiska barnboken Han hette Skellig när jag läser Mannen mellan väggarna, men det här är en ondare, mörkare version. Men det finns samma känsla av under, av unken luft och en varelse som balanserar någonstans på gränsen mellan verklighet och magi. Men boken förvaltar ibland känslan dåligt, jag hade önskat en annan subtilitet, en större osäkerhet från läsarens sida om mannen mellan väggarna är på riktigt eller inte.
Men romanen slår definitivt ändå an de viktigaste strängarna hos mig som läsare. Den är skriven på ett sakligt, ibland lite torrt språk som emellanåt tråkar ut mig men som också skapar en krypande stämning på ett skickligt sätt, och jag tycker verkligen om hur boken förlitar sig mer på psykologisk skräck än på visuell, kladdig slasher-skräck. Det visar på en skicklighet som bara är avundsvärd. Miljön och idén är unika och väl valda och jag tycker om bristen på godhet hos Alva, det är ganska uppfriskande med en liten flicka som får lov att vara så moraliskt grå.
Kort sagt upplever jag Mannen mellan väggarna som en helt okej bok, men en som har mer potential än vad den klarar av att leverera i slutändan. Ändå har den en minnesvärd premiss, och jag tror det kommer ta mig lång tid att skaka av mig känslan av att vara övervakad i min lägenhet nu...
"Mannen mellan väggarna", 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar