Second hand-haul

Som nyinflyttad i Göteborg för andra gången blev jag mer än glad över att inse att jag har en stor, välsorterad och dessutom väldigt billig second hand-butik bara ett par minuter från min dörr. Efter att ha hittat både en ny säng och nattduksbord där har det blivit lite av en vana att gå dit och botanisera en gång i veckan. Mest av allt har jag ändå fyndat bland böckerna, som kostar fem kronor för en pocket och tio för en inbunden (och nu under bokrean - pocketböcker för en krona! Fantastiskt!)

Göteborg är också en stad välsignad med ovanligt många antikvariat. Ett av mina favoriter är Faust Antikvariat, som ligger på precis lagom avstånd från Stadsbiblioteket. Också dit hade bokrean nått och jag hittade min husgud Stig Dagerman för halva priset. 

Här har ni alltså alla de begagnade fynd jag gjort på den dryga månad jag bott här:

På översta raden är mitt Dagerman-fynd från Faust, Bröllopsbesvär av Stig Dagerman. Jag har redan den här boken hemma i hyllan i Skåne, men i en betydligt fulare tappning, så jag slog till på den här istället. Det är en av de få böcker av Dagerman jag har kvar innan jag betat av allting av honom, så den här håller jag nog lite på.

Intill Dagerman har vi Riktig kärlek av Inger Edelfeldt. Jag har inte läst hemskt mycket av henne, men varje gång jag gör det tänker jag: Varför läser jag inte mer av Inger Edelfeldt? Alltså slog jag till.

Bredvid den finns Animal Farm av George Orwell, en bok jag läst på svenska när jag var alldeles för ung för den, så det är dags för en omläsning snart.

Fler klassiker blev det, nämligen Äcklet av Jean-Paul Sartre som jag visserligen läst hyfsat nyligen, men jag kunde inte låta bli att köpa den här som har ett mycket mer passande omslag än den pocketversion jag tog mig an.

Den svarta boken är en alldeles ny skräckroman jag velat läsa ett tag som tyvärr saknar sitt skyddsomslag; Mannen mellan väggarna av Emma Ångström. Har en känsla av att den kan bli nästa bok jag läser.

På raden under har vi först ut We Are All Completely Beside Ourselves av Karen Joy Fowler, också en bok jag velat läsa ett tag och som jag bara råkade ramla över.

Cujo av Stephen King är defintivt mitt mest onödiga köp, eftersom jag enbart köpte den för att jag inte har den i just det omslaget sedan tidigare. Men en krona! Gick ju inte att motstå.

Bodil Malmstens Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig är den av böckerna jag hittills hunnit med att läsa.

Och så sist ut, en av de få King-böckerna jag inte ägt förrän nu och som jag gärna ska läsa om när tillfälle ges: Staden som försvann i all sin fantastiska åttiotalsglans. 

Har ni gjort några loppisfynd på sistone?

Recension: Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten

Det finns så många ansedda svenska författare som jag läst så lite eller ingenting av. Elisabeth Rynell. Sara Lidman. Och Bodil Malmsten. Det var egentligen först när hon dog förra året som jag började kika närmare på det hon skrivit, men jag tog mig inte i kragen. Men så hittade jag den här boken i min lokala second hand-butik och tänkte att tiden var kommen för att prova på henne.

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig är den sista delen i Bodil Malmstens serie loggböcker, en slags fragmentarisk journal eller dagbok där samhälleliga betraktelser och stora frågor möter den lilla människan och de individuella upplevelserna. Läsaren får följa flytten till lägenheten i Stockholm, politiska betraktelser och mötena med människorna i näromgivningen, såväl som en förlamande sorg.

Och ett skepp är en av de sista böckerna som Bodil Malmsten skrev innan sin död, och jag kan lite tycka att det ligger mig som en ny läsare i fatet. Jag tror att jag skulle ha uppskattat henne betydligt mer om jag läste en av hennes romaner, än en av de sista loggböckerna hon skrev, som ibland nästan verkar förutsätta en viss förkunskap. För mig känns boken ganska lösryckt och jag har haft svårt att verkligen fastna i den även om jag gillar många av de knivskarpa betraktelserna.

Det är utan tvekan en bok som handlar mycket om åldrande och en tillbakadragenhet inför en värld som uppfattas som allt mer negativ och oroväckande. Många av inläggen i boken handlar om privatiseringen av välfärden, om sociala problem och klassklyftor - allt genom en prisma av den egna maktlösheten och det gnagande samvetet. Bodil Malmsten fantiserar om att låta rumänerna hon ser på gatan sova uppe på vinden i hennes hus, betraktar ofta den hemlösa kvinnan i kvarteret och våndas över sitt eget privilegium.

Ändå finns det alltid ett hopp som genomsyrar boken - det är en kritik mot dagens samhälle, men aldrig så pessimistisk att den dränks i mörker. Där finns de vackra skildringarna av barn och av balkongen som en dag ska blomma i full lummighet. Det är en bok tillägnad de ofödda, och på många sätt uppfattar jag boken som en skildring av en förberedelse inför att ge sig av - en stillsam, sorgsen sådan som ändå lyckas blicka framåt.

Loggboken är inte skriven i kronologisk ordning utan tiden böljar lite fram och tillbaka som den vill. Emellanåt bryts texten av med fotografier och bilder, och jag gillar det, det ger en bok som hade kunnat bli tung en lättare, mer lättsmält framtoning.

Ändå är det något som saknas för mig. Upplägget på boken verkade nästan lova någonting lika briljant som Elisabeth Rynells Skrivandets sinne, men Och ett skepp kommer mig inte så nära. Formuleringarna är vackra, iakttagelserna skarpa och relevanta, men det är ändå en bok jag läser på armlängds avstånd. Kanske får jag prova en av Malmstens romaner nästa gång.

"Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig", 2013

Tankar om chicklit och sexism

Skrev här för ett par dagar sedan att jag gått med i en bokcirkel - och nu har vi haft vår första träff. Det ska bli fantastiskt kul! Den första boken vi ska läsa är Försoningen av Hannah Widell och Amanda Shulman, de två skaparna bakom Fredagspodden som jag inte lyssnat på i en endaste sekund. Det är alltså en bok som jag personligen aldrig skulle ha valt, och just därför ska det faktiskt bli väldigt intressant och kul att ta mig an den.

Utan att ha gett mig på boken ännu gissar jag att det är en bok som faller in helt och hållet i chicklit-facket, en genre jag har väldigt lite erfarenhet av. Jag ska vara helt ärlig och erkänna; det är nog lite för att jag uppfattar det som en fjantig genre. En tjejig genre. Men så fort jag tänkt den tanken blir jag rätt arg och besviken på mig själv, för den inställningen är ingenting annat än sexism. Chicklit är en så föraktad genre enbart av anledningen att det är majoriteten kvinnor som läser den, och det är den sämsta anledningen i hela världen att förakta något. Min inställning beror helt och hållet på en elitistisk syn på litteratur som jag fått i mig under mina år som läsare och som litteraturstudent, och det är något jag försöker jobba på. För finns det någonting värre än att skambelägga andra för vilken typ av böcker de läser?

Ordentligt arg blev jag för ett par år sedan, när det finlandssvenska förlaget Schildts & Söderströms la upp en humoristisk gif på Instagram med bildtexten: När någon kallar ditt mästerverk för chicklit. Jag tror fullt och fast på att det egentligen inte är genren som är problematisk, utan hela inställningen till den inom litteraturvärlden. Och det inkluderar min egen inställning.

Nu har ju jag svårt för romantik och humor redan som det är i litteratur, och det är fullt möjligt att jag kommer avsky Försoningen. Men - det är också möjligt att jag inte kommer göra det. Dags att försöka närma sig den med ett så öppet sinne som möjligt!

Hur tänker ni kring chicklit-genren? Har ni samma problematik som jag, eller kanske helt tvärtom? Det skulle vara intressant att läsa hur andra tänker kring just detta.

Habegär gånger två

Igår skrev jag om mitt habegär efter Selma Lagerlöfs nyutgivna pocketböcker. Ni som följt mig här ett tag känner nog också till hur mycket jag gillar Out of Print och deras prylar - kläder, necessärer, smycken och allt möjligt annat - med boktema såklart. Nu har de börjat sälja fantastiskt fina pins i emalj. De har med motiv både av The Hungry Caterpillar, The Little Prince och Where the Wild Things Are, men mina favoriter är nog de med motiv av Edgar Allan Poe, av Liftarens guide till galaxen och såklart This is how we roll - perfekt för en biblioteksarbetare som jag, även om jag bara är vikarie. Vilken är era favorit?

Årets bokrea-tips

Höll ju till och med på att missa att bokrean började idag! Jag har massor av böcker i hyllan som stått olästa alldeles för länge (och dessutom en ekonomi som är bättre lämpad för bibliotek och second hand än för bokhandlar), så jag tror att jag kommer hålla mig ifrån årets rea så mycket jag kan (fast vem vet...)

Men även om jag själv inte känner mig så sugen på årets rea så har jag botaniserat lite bland årets utbud, och tänkte tipsa lite om de böcker på rean som jag tycker är mest läsvärda.

Först ut, Färjan av Mats Strandberg ska tydligen gå att hitta på årets rea. En spännande, tät skräckroman för den som inte räds en blodig handling.

Störst av allt av Malin Persson Giolito var en av mina favoriter från 2016, och också den går att hitta billigare nu. Även den tangerar skräckgenren, men helt utan övernaturligheter. Istället är det ett spännande rättegångsdrama om rikedom, makt och utsatthet.

För att fortsätta på skräcktemat finns också John Ajvide Lindqvists Rörelsen, den andra delen i hans planerade trilogi, att hitta på rean. Krypande skräck och vidriga badkar...

Förrförra årets Nobelpristagare Svetlana Aleksijevitj finns också att hitta, hennes starka dokumentärroman Kriget har inget kvinnligt ansikte rekommenderas varmt.

För er som tar er ut på rean: Happy hunting!

Habegär

Vad är bättre att börja blogga om igen, än saker man spanat in och känner att det kliar i fingrarna efter? Ni som hänger på instagram och följer lika många förlag där som jag, har kanske också sett att Albert Bonniers förlag gett ut Selma Lagerlöfs alla böcker i fantastiskt fina nya blomstrande omslag. Titta bara:

Nu kan jag ju inte helt ärligt påstå att jag brinner av en osläckbar längtan efter att läsa mer Selma Lagerlöf, men finns det någon annan författare man hellre har i hyllan än en den första kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur/vår första kvinnliga medlem i Svenska Akademien? Jag tvivlar på det. Och bara omslagen får mig att bli mer sugen på att läsa...

Uppdateringar

Ni vet när man säger att man ska göra grejer och sen bara... inte gör dem. Fick nyligen ett par kommentar här om hur lite jag bloggar, och jag är ju den första att hålla med. Tack hörni, för att ni påminner mig om att jag har läsare som gör det här värt det!

Jag har kommit ur vanan, helt enkelt, och så läser jag så lite numera - jag håller på med Bodil Malmsten för tillfället men någon riktig läslust har jag inte riktigt hittat tillbaka till, och skolan tar upp mycket av min tid (vem visste att ett nytt språk skulle vara så hemskt svårt?) Det är synd, för även om jag inte läser så mycket som jag brukar, så gör jag ju ändå faktiskt saker som platsar att blogga om här.

Till exempel var jag på klassikerprat på Stadsbiblioteket häromveckan, som handlade om Hemingways Farväl till vapnen. Översättaren som gjort en nyöversättning var där och pratade om Hemingway, romanen och svårigheterna i översättningen, och det var hemskt intressant. Så här såg det ut när Stadsbiblioteket letat upp allt de hittade om Hemingway och skyltade med:

Andra roliga saker är att det finns en jättebra second hand-butik bara fem minuter från min dörr, där jag fyndat en hel del böcker som faktiskt förtjänar ett eget inlägg snart. Jag ska fila lite på det!

Men det roligaste av allt, som kanske kan bli lite av en startkabel för Booksessed, är att jag imorgon kommer börja bokcirkla igen! Jag ser hemskt mycket fram emot det, mest för att jag vill väcka min läslust igen och hitta tillbaka till bloggandet. Första boken kommer nog bli Två systrar (vilken del i serien är jag osäker på just nu) av Hannah Widell. Är det någon som läst den?

Vad läser ni andra? Och vad hittar ni på för roliga bokrelaterade saker medan jag prokrastinerar?