Recension: Norrlands svårmod av Therése Söderlind

Det var på jobbet som jag och en kollega började prata om Sara Lidman, och sedan om litteratur om Norrland. "Finns det inte en bok som heter Norrlands svårmod?" sa jag - och mycket riktigt. Jag hämtade boken och tänkte "men den här verkar ju bra." Och på den vägen är det.

Långt ut på den norrländska obygden växer Anna upp som den yngsta i en stökig men kärleksfull familj. Men när hon är sju år förändras allting - den äldsta brodern Charlie försvinner spårlöst under en älgjakt. Händelsen får hela familjen att gå i spillror. Många år senare bor Anna i Stockholm, och inser att hon måste konfronteras med det som hänt henne, både när hon var barn och när hon var tonåring. Kanske kan hon, trots allt, ta reda på vad som egentligen hände den familj hon en gång haft.

Innan jag började på den här boken hade jag hamnat i lite av en lässvacka, men det har den här boken verkligen fått bukt med. Bara ett par sidor in känner jag hur intresset vaknar, och ju längre in i boken jag kommit, desto mer engagerad har jag blivit. Jag har bara velat läsa hela tiden.

Att jag gillar boken så mycket beror på flera saker - kanske först och främst vikten som läggs vid karaktärerna. De är många, men aldrig svåra att hålla reda på, och alla lyser med distinkt personlighet och integritet, varenda en känns verklig och intressant på ett sätt som inte är annat än avundsvärt. Från föräldrarna Henrik och Lisbeths komplexa passion, till de två bröderna - den gormande, livfulla Charlie och den mer tillbakadragne Mattias. Sedan Annas första kärlek och den bästa vännen - alla är fantastiskt väl tecknade och utgör ett persongalleri som inte går av för hackor.

Anna är naturligtvis den som står allra mest i fokus, och också henne gillar jag mycket - för att hon inte bara blir ett offer utan också en envis, ibland elak och väldigt trasig karaktär som går att både känna med och samtidigt ogilla då och då, på ett sätt som gör henne hemskt mänsklig. En stor del av boken är uppdelad i kapitel som växlar mellan Anna som sjuåring, som trettonåring och som tjugotreåring. På det sättet byggs en berättelse upp som spänner över både tid och rum på ett väldigt snyggt vis. Det enda är väl att jag ibland skulle ha önskat att boken var ännu snävare kring sina perspektiv, men å andra sidan gillar jag hur bred och komplex boken blir i och med sitt perspektivväxlande.

Också språket i Norrlands svårmod är hyfsat fantastiskt; exakt och välformulerat, många gånger slår det huvudet på spiken i beskrivningarna av naturen, den norrländska landsbygden, minnena och människorna. Det finns en tillbakahållen storhet i språket som bara blir större av att inte slängas rakt upp i ansiktet på en, och det skapar subtila men tydliga känslor i läsningen. I kombination med sin berättelse som grundas på en nästan klassisk mysterieintrig går Norrlands svårmod en väl avvägd balansgång mellan litterär kvalitet och en berättelse som fängslar. En av de saker jag uppskattar allra mest är hur vad som verkligen hände förblir oklart ända in på de sista sidorna. Det är en lågmäld spänning som gör boken svår att släppa.

Det räcker kanske med detta; att jag är hemskt imponerad av vad den här romanen lyckas med. Den är en vacker och mycket vemodig berättelse om saker som aldrig kan göras ogjorda, om förlorad oskuld och en trasighet som aldrig kan gå över. Den rör vid så många viktiga ämnen med en sådan precision och har framför allt en fantastisk känsla för människor och deras kärlek till varandra. Precis hur långt kan man egentligen gå för att skydda dem man älskar? Kan sanningen vara viktigare än kärleken? I de frågorna bränner Norrlands svårmod extra mycket.

"Norrlands svårmod", 2010