Rufus Scott är en nedgången jazzmusiker som vandrar omkring i resterna av ett liv som han förstört, upp och ned längs gatorna i New York. Där finns också hans vackra syster Ida, vars sångtalang börjar ta henne uppåt, och hans bästa vän Vivaldo som utan framgång försöker skriva en roman. Sedan finns deras vänner Cass och Richard - gifta med två söner, och Eric, som flytt från New York till Paris i ett slags exil. Gruppen av vänner slits fram och tillbaka mellan kärlek och våld, liv och död, vänskap och hat - allt med den pulserande staden som kuliss.
Jag var lite rädd att det skulle bli svårt att läsa den här boken på engelska, eftersom Baldwin har ett så komplext sätt att skriva, men faktum är att bokens språk har varit min allra största behållning (dessutom finns inte Another Country översatt till svenska). Det här är framför allt annat en otroligt välskriven roman, som i händerna på en mindre kompetent författare mycket väl hade kunnat falla helt platt. Språket var det första som slog mig när jag påbörjade boken, och det är så mycket starkare på engelska än vad det hade varit på svenska (skillnaden är milsvid när jag tänker tillbaka på Giovannis rum). Baldwin på engelska är obönhörligt formulerad, språket är klart, starkt och våldsamt lysande. På många sätt är det sättet den är skriven på som lyfter upp och bär hela den här romanen framåt, betydligt mer än vad handlingen gör.
För just handlingen slår mig ibland som lite svag - den böljar fram och tillbaka utan ett tydligt mönster, och boken snubblar farligt nära gränsen till ung man vilse i stor stad-klichén som jag är så trött på, men tack vare att den växlar perspektiv tar den sig efter ett tag ur den fällan. Dock är handlingen inte särskilt konkret - boken slår mig snarare som en studie i mänskliga förhållanden än en bok som vill ta sig från punkt A till punkt B. Inget fel i det, men på 430 sidor blir man emellanåt trött och undrar vart alltihop egentligen är på väg.
Det, och att det fantastiska språket ibland - sällan, men ibland - brer ut sig lite väl mycket och blir för babbligt och beskrivande, är bokens stora svagheter i mitt tycke. Att det dessutom är en lång bok nästan helt utan kapitelindelningar kan emellanåt göra läsningen andfådd och svår. Det är en kompakt bok som dessutom är ganska mörk, och det resulterar i en läsning som tar tid och som kräver engagemang. Jag har dock varit på helt rätt humör för den här sortens bok och tyckte mycket om att läsa den, men jag vill inte sticka under stol med att den inte alltid är en lätt bok att ta sig igenom.
Det genomgående mörkret i Another Country beror mycket på vilka djupdykningar den gör i själslivet hos sina karaktärer. Också här, i sin karaktärsteckning, glänser romanen. Den här boken hade inte fungerat utan sin superba hantering av sitt persongalleri - den tar en med ner i de djupaste och mörkaste vrårna av deras begär, deras hat och deras kärlek till varandra, och gör det till synes utan ansträngning. Särskilt vill jag uppmärksamma hur otroligt bra dialogen är.
Baldwin är också intressant eftersom han levde som en öppet homosexuell svart man och skrev om rasism och sexualitet på femtio- och sextiotalet. Det är teman som går igen i Another Country, och jag beundrar det eftersom Baldwin närmar sig dessa teman med en sådan total öppenhet, inte en enda gång väjer han för det som är svårt, utan klampar rakt in i de svartaste tankar, begär och lustar. Det gör att hans karaktärer blir djupt mänskliga - komplexa figurer som det aldrig moraliseras över eller tycks synd om. De är utlämnade till sig själva och varandra och staden de lever i på ett sätt som känns pessimistiskt, men också väldigt rått och levande. Sexualitetens gränser är dimmiga, rasismens hat och bitterhet lika svårfångade.
Avslutningsvis är Another Country en mörk roman om en bohemisk grupp människor i New Yorks hjärta som kämpar mot sig själva och varandra i en stad som verkar göra allt för att krossa dem. Det är en bok jag gillar skarpt, också de gånger då jag önskar mig en mer konkret röd tråd som gjort att man inte tappade greppet om var berättelsen är på väg, för det händer att jag gör det med jämna mellanrum. Trots sina brister är det en bok jag njuter av att läsa, på grund av hur skicklig Baldwin är i sitt språk, och hur skoningslös han är i sitt utforskande av människosjälen. Det är en bok där det inte finns några skarpa linjer mellan rätt och fel, moraliskt och icke-moraliskt, synd och uppoffring. Den är visserligen inte den lättaste bok jag läst vare sig språkligt eller tematiskt, det är inte alltid jag förstår den fullt ut, men den har engagerat mig mer än jag vågat hoppas på, framför allt på grund av sitt provocerande och lysande språk.
"Another Country", 1962
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar