Lyra har bott hela sitt liv på det prestigefulla Jordan College, omgiven av torra akademiker som inte riktigt kunnat handskas med den vilda och envisa flickan. Hon trivs i sin inkapslade värld, men allt förändras när barn spårlöst börjar försvinna. Innan Lyra vet ordet av har hon blivit indragen i en räddningsaktion som ska försöka lokalisera och hämta hem de försvunna barnen. Resan bär norrut, mot Svalbard där den kalla ödsligheten styrs av pansarbjörnar och där norrskenet dansar på himlen. Men vad är det egentligen för fruktansvärt som händer de barn som blivit tagna? Det börjar stå klart att Lyra själv har en mycket större roll att spela än vad hon kunnat föreställa sig.
Det har varit ett kärt återseende av både karaktärer och miljöer i den här seriens första bok (med titeln Guldkompassen för den som hellre läser på svenska). När jag började läsa insåg jag att jag faktiskt mindes långt mer än vad jag från början trott att jag skulle göra, men det har inte gjort läsningen tråkigare. Tvärtom, för det finns så mycket i den här serien som gör att den är värd en omläsning. Visserligen tycker jag att boken är något seg att komma in i, kanske på grund av att den presenterar ett nytt universum som man försöker få grepp om samtidigt som man ska hålla reda på karaktärer och miljöer. Men när väl det mest grundläggande är presenterat kommer boken in i en andra andning och är väldigt svår att släppa.
För Northern Lights utspelar sig i en värld som liknar vår mycket, men som styrs av fundamentala skillnader. Den största är att varje människa har vad som kallas en dæmon, en varelse som är en del av ens själ och som antar en djurform. När man är barn kan ens dæmon skifta form, men i puberteten antar den en fast gestalt som representerar den person dæmonen tillhör. Just detta är nog min favoritdetalj i den här serien - själva premissen att ha en del av sin själ utanför sin kropp är fantastiskt intressant och utgör grunden för många av den här seriens mer komplexa frågor om identitet, själens existens och om att vara en hel människa.
Dessutom är boken en äventyrsberättelse som kittlar ens fantasi och som är fartfylld och spännande, med alla element man kan önska sig - här finns inte bara dæmoner, utan också bepansrade björnar, häxor och upptäcktsfärder till långväga platser. Det är tydligt att boken är inspirerad av sent 1800- och tidigt 1900-tal, särskilt när det gäller den tidens expeditioner till Nordpolen. Det vilar någonting närmast steampunkigt över bokens miljöer - det är gaslampor, zeppelinare och luftballonger, och mycket av bokens mystik kretsar kring ett mystiskt kompassliknande föremål som Lyra får i sin ägo, en slags symbolläsare som, om den blir läst på rätt sätt, kan ge svar på de svåraste frågor.
Språket i boken är väl kanske ingenting märkvärdigt, men det är rättframt och rakt på sak på ett sätt som gagnar bokens fartfyllda handling och fantasifulla stuk. Det jag dock uppskattar allra mest med den här boken och med serien i stort, är att den inte väjer för komplexa och mörka teman. Den handlar om själsstympning, om komplicerade relationer och politisk makt, såväl som invecklad vetenskap och andra universum. Det är också förvånansvärt mycket våld och död på tapeten. Det gör att boken trots sin fantasifulla handling aldrig känns barnslig. Mörkret gör den relevant också för mig som vuxen, och det om något är ett betyg på hur bra den faktiskt är. Just detta är nog också vad den genomkassa filmen från 2007 helt missade - att det här är en serie vars storhet vilar i det mörka, det existentiella. Jag kan knappt bärga mig tills jag kan börja på nästa del - med titeln The Subtle Knife.
"His Dark Materials: Northern Lights", 1995
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar