Lucka 7: En bok som fick mig att gråta

Mitt standardsvar på den här frågan har länge varit Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl och Kinna Gieth, för det är en av de få böcker jag verkligen storgråtit över, med tårarna praktiskt taget forsande nerför ansiktet. Men det var så längesedan, och den här gången vill jag nog svara Kriget har inget kvinnligt ansikte av årets Nobelpristagare Svetlana Aleksijevitj. Inte för att jag grät hysteriskt mycket över den, men sorgen i den var så påtaglig och vid ett par tillfällen fick jag torka ögonen. Dessutom känns den så viktig, så viktig. Vilken bok har fått dig att gråta?