Igår fick Svetlana Aleksijevitj ta emot sitt Nobelpris i litteratur, och jag tycker verkligen att hon är en värdig vinnare. Det framgick inte minst i hennes tal, som jag försökte titta på innan jag förstod att hon framför det på ryska. Men ett svenskt och läsvärt transkript av hennes tal finns på Nobelprisets hemsida.
Också i talet får de människor hon intervjuat komma till tals, och hon talar om den lilla människan, de små erfarenheterna i det stora. Om den röda människan som lever kvar även sedan Sovjet fallit, och om lidandet i den ryska själen. Jag är sugen på att läsa mer av henne, kanske hennes bok om Tjernobyl, men det får nog vänta lite. Kriget har inget kvinnligt ansikte ligger fortfarande så färsk i minnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar