Recension: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

En halv gul sol har existerat i min periferi i flera år, liksom Chimamanda Ngozi Adichie själv. Jag har många gånger stått och tittat på hennes böcker på biblioteket, men inte lånat någon eftersom deras blotta tjocklek har känts tröttsam. Men så fick jag se ett av Adichies Ted Talks till skolan för ett par veckor sedan, och blev golvad av hennes personlighet och förmåga att uttrycka sig - och jag gick och köpte den här boken.

Det är sextiotal i ett Nigeria som präglas av politiska motsättningar och konflikter. Olanna och Kainene är tvillingsystrar från övre medelklassen, som är mer olika än lika. Olanna har en relation med den högljudde revolutionären Odenigbo, medan Kainene träffar den blyga och försynta britten Richard. När inbördeskriget 1967 blir ett faktum och Biafra utropas som en egen stat faller deras liv samman. Under de tre år som Biafra existerar måste allting som betyder något omvärderas, och själva tillvaron blir en prövning att överleva.

Jag måste medge att en av anledningarna till att jag aldrig läst Adichie beror på att hon skriver om Nigeria. Jag har ingen koll på Nigeria över huvud taget, och Biafra är ett ord jag bara stött på i samband med svält och katastrof. Förutom att den är en fantastisk bok, så har En halv gul sol lärt mig enormt mycket som jag inte hade någon aning om, och för det är jag väldigt tacksam.

Det är svårt att beskriva vad boken handlar om eftersom den utspelar sig under en lång period - man får följa en familj från början på sextiotalet till slutet av Biafras existens, och under tiden händer mycket som förändrar karaktärerna. Därför har jag svårt för bokens baksida och hur den avslöjar massor som inte händer förrän väldigt långt in - en grej som beskrivs på baksidan händer inte förrän efter 550 sidor, vilket är en helt enormt långdragen spoiler!

Hur som helst är det verkligen karaktärerna som gör den här boken. Den är framför allt centrerad kring den sympatiska och vackra Olanna och hennes sarkastiska, kyliga syster, men har ett brett persongalleri som ger boken ett sprakande liv. Bland annat får man följa den godhjärtade Ugwu, en ung pojke från en fattig by som börjar arbeta som tjänare hos den bildade Odenigbo, och som snabbt blir en viktig del av familjen. Den tafatte och blyga Richard som kämpar för att hitta sin plats i samhället som vit man spelar också en central roll.

Men även om det är karaktärerna som bär upp den här romanen så handlar det också mycket om Adichies språk, hennes intensitet och kraft som författare. I kombination med så vältecknade karaktärer blir romanen otroligt engagerande. Själva läsningen har varit näst intill berusande, det enda jag har velat göra är att läsa, och trots att boken är så tjock så har den gått fort och lätt att ta sig fram i. Att den handlar om krig och fruktansvärda händelser som ägt rum på riktigt gör naturligtvis läsningen tyngre, men gör också att den känns desto viktigare. För jag vet ju ingenting om det här, och jag kan bli arg på det. Varför vet jag så lite om ett så fruktansvärt krig? Varför får man inte lära sig om sådana här saker, varför de händer och hur de påverkar oss? Vi vill gärna se att Afrika och mellanvästern är platser skilda från oss i Europa och västvärlden, med människor vi inte kan förstå oss på. En halv gul sol blir när den är som bäst ett slag i ansiktet på den uppfattningen, en bok som om och om igen säger; Världen var tyst när vi dog.

Jag ska inte låtsas att jag förstår all politik som boken också handlar om - Storbrittanien, Ryssland och USA:s roller, kupperna som ägde rum och spänningarna mellan de olika folken, men jag inser också att det är inte är detta som är det allra viktigaste. I slutändan handlar boken ändå om människor - människor som måste se saker ingen borde behöva se, och som blir ärrade för alltid av vad de tvingas gå igenom. I grund och botten är En halv gul sol en ytterst mänsklig bok om mänskligt lidande, som känns viktig också idag eftersom den tjänar som en påminnelse om hur krig påverkar oss, oavsett vilken världsdel vi bor i, vilken religion vi tillhör eller vilken hudfärg vi har.

"Half of a Yellow Sun", 2006