Pappor i litteraturen

Nu är det alltså Fars dag! Grattis alla pappor! Liza på I Regnet gjorde en så fin lista på pappor i litteraturen att jag var tvungen att sno idén och göra en egen sammanställning.

Den första pappan jag alls kommer att tänka på är såklart Atticus Finch från Dödssynden (To Kill a Mockingbird). Han är hela USA:s moraliska kompass och en verkligt minnesvärd, godhjärtad far. Här är han spelad av Gregory Peck i filmatiseringen från 1962.

Nämnas måste ju också Arthur Weasley från Harry Potter-böckerna, som är så lätt att tycka om och som alltid har en fråga om mugglarvärlden på tungan. Han och Molly är ett enormt godhjärtat radarpar som alltid ställer upp och gör det rätta.

Så tänker jag på pappan i Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött. Han är så bra framställd genom ögonen på den tonårige Halim som bara tycker att han är mesig. Men för mig blev han sympatisk och en av bokens stora förtjänster.

Men pappor behöver ju inte alltid vara biologiska. En av de bästa papporna jag någonsin stött på är utan tvekan den jordnära och barske Tom i Godnatt mister Tom av Michelle Magorian. Relationen han bygger upp till Willy, den evakuerade pojken han tar hand om under andra världskriget, är så fantastiskt väl skildrad.

Och avslutningsvis måste jag ju nämna Mattis. Ronja Rövardotters pappa är väl fastetsad i det svenska medvetandet som en av Astrid Lindgrens mest minnesvärda karaktärer, och det är han värd!

Vilka litterära pappor är era favoriter?