Tvillingarna Noah och Jude växer upp som bästa vänner, trots att de är väldigt olika. Noah är inbunden och udda, och ägnar nästan all tid åt att måla och teckna. Jude å andra sidan är social och modig, och hennes konst är kläder och skulpturer. De kompletterar varandra, men när de båda ska söka in till en konstskola på sin mammas inrådan, smyger sig ett element av tävling in mellan dem. Samtidigt kompliceras allt av att Noah för första gången får en vän utanför familjen - Brian som förtrollar och uppslukar honom. Men så inträffar en tragedi som sliter familjen i bitar, och efteråt är ingenting sig likt - allra minst Noah och Jude. Tre år senare har de båda förändrats och båda undrar; hur gör man för att reparera de skador man orsakat den man står allra närmast? Går det ens?
Jag ger dig solen är skriven ur två olika perspektiv - Noah och Judes - under två olika perioder. Noahs berättelse börjar när tvillingarna är fjorton, medan Judes utspelar sig när de är sexton. Kapitlen varvas och långsamt får man tillträde till hela bilden. Det är ett smart och snyggt upplägg som gör att läsaren hålls kvar, eftersom man inte vet allting på en gång. Dock är kapitlen väldigt långa, vilket ibland tröttar ut mig och gör att det kan vara svårt att minnas vad som hände sist när det är dags att byta tillbaka till ett av syskonen.
Men jag gillar den här boken skarpt. Den har varit en riktig sträckläsningsbok och jag har både skrattat högt och känt ögonen tåras i läsningen av den. Främst tycker jag kanske om språket, som är poetiskt och som levandegör berättelsen på ett sätt som får den att liksom spraka. Det finns formuleringar som är att dö för, och jag förlåter den de gånger den tar i lite väl mycket - för det händer också att det slår över och blir för bra.
Men även om språket är lysande nästan rakt igenom, är det ändå karaktärsgestaltningen som är bokens allra största styrka. Man blöder för Noah och hur han försöker handskas med sin sexualitet, men också för Jude som försöker skydda honom och samtidigt hela tiden blir överglänst av honom. Jag ger dig solen gör ett väldigt snyggt jobb när den visar det komplicerade och svåra i deras relationer både till varandra och till sig själva.
Att jag gillar boken så mycket beror nog också på att den handlar om saker som intresserar mig. Konsten är väldigt viktig för både Noah och Jude, och jag tycker om hur Jag ger dig solen utforskar konstens läkande effekt. Dessutom tycker jag om hur berättelsen är upplagd, kring familjemedlemmarna och deras komplexa relationer till varandra. På sätt och vis påminner den mig mycket om en av förra årets favoritböcker, Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Syskonrelationen står i fokus på samma sätt, konsten likaså, och den behandlar liknande teman.
För även om också romantiska relationer får sin beskärda del av uppmärksamheten, liksom relationen mellan mamman och de två syskonen, är det ändå Noah och Jude som står i centrum. Det är de två som är navet. Jag ger dig solen är bra också när den beskriver första kärleken, även om jag då och då tycker att det blir lite väl klyschigt.
Där ligger väl också det enda jag har lite svårt för - precis som en del annan amerikansk litteratur för unga vuxna blir den här boken mer och mer tillrättalagd ju närmare man kommer slutet. Det finns visserligen ett element av övernaturlighet i Jag ger dig solen, men jag har ändå svårt att köpa hur allting bara ordnar sig som av sig självt. Samtidigt har jag svårt att kritisera boken för det, eftersom karaktärerna är så mänskliga och jag verkligen önskar dem allt gott, varenda en.
Slutligen; jag är väldigt glad att jag läste Jag ger dig solen. Den har uppslukat mig helt och jag har inte velat göra något annat än bara läsa, läsa, läsa. Bara för den sakens skull förtjänar den högsta betyg. Att den sedan också presenterar karaktärer jag verkligen gillar och relationer jag tycker är intressanta - allt under ett lager av ett unikt och originellt språk - gör den till en riktigt bra roman som hamnar om inte i topp fem i år, så iallafall topp tio.
"I'll Give You the Sun", 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar