Recension: Fråga Alice av anonym

Den egentliga anledningen till att jag alls läst Fråga Alice är att den är en av de böcker som förekommer flitigast på listor över förbjudna böcker, och jag har ett slags pågående projekt att läsa så många sådana böcker jag bara kan. Just den här boken har jag tänkt läsa väldigt länge, och det känns bra att äntligen ha gjort det.

Fråga Alice, som kanske är mer känd under sin originaltitel Go Ask Alice, handlar om en ung flicka som är tonåring i USA under sextiotalet. På en fest testar hon LSD och därefter är steget inte långt till nya droger. Men snart är det drogerna som tar upp nästan alla hennes tankar och som får hennes liv att ta en mardrömslik vändning.

Den här boken har marknadsförts som en sann historia, skriven av en anonym tonårsflicka. Och när jag började läsa den utgick jag ifrån att det också var det. Men bara efter ett par sidor kände jag tvivlet komma krypande - så här skriver inte en femtonårig tjej. Det är bara helt omöjligt att någon skulle utforma sin dagbok på ett sätt som systematiskt introducerar karaktärer, innehåller en handling och som dessutom inte är full av dravel. Jag tror att alla som någon gång skrivit dagbok - mig själv inberäknad - kan intyga att 80% av det man skriver inte skulle vara intressant för någon annan att faktiskt läsa.

Och mycket riktigt - en googling senare och jag har fått reda på att Fråga Alice numera inte betraktas som en sann berättelse. Sedan mitten på åttiotalet är den ansedd som en fiktiv roman, och det går att läsa mer om varför på bokens Wikipedia-sida. Kort sagt är det förmodligen mycket lite, om alls något, i den här boken som överensstämmer med en verklig flickas liv. Och jag kan inte låta bli utan att känna att det är en oerhört fräck grej att göra.

Det innebär att Fråga Alice inte blir något annat än ett elakt trick för att skrämma unga människor. Och det kommer från mig, som inte alls är särskilt liberal när det kommer till droger. Men jag tycker att det måste finnas bättre sätt att få ungdomar att låta bli knark än att skriva osanna dagböcker som man låtsas är på riktigt. Det finns ingenting schysst eller bra i det - det känns bara elakt och förnedrande.

Boken är också otvivelaktigt en produkt av sin tid - den är utgiven 1971, då hippierörelsen var ett faktum i USA och droger var en stor del av ungdomskulturen. Detta gör att den inte bara känns daterad utan ibland också rentav störande - jag måste säga att det svider ganska ordentligt i ögonen när bokens huvudperson uttrycker att hennes livs mål är att bli gift med en ung man, eller när hon kallar tjejer som legat med många killar för fnask.

Huvudpersonen - som faktiskt aldrig omnämns som "Alice"- känns dessutom väldigt naiv på ett sätt som stör mig. Egentligen finns det ganska lite jag gillar med Fråga Alice. Den är visserligen väldigt lättläst i och med sina korta kapitelindelningar, och det finns gånger när jag tycker att språket är ganska okej. Men för mig blir det här mest en bok som vill skrämmas, och inte på ett bra sätt.

Till sist tycker jag faktiskt bara att Fråga Alice är en enda stor moralkaka med poängen "så här går det minsann", och att författaren haft mage att publicera den med undertiteln "en sann historia" gör mig nästan arg. Att marknadsföra en sådan här bok som sann innebär inte bara att man ljuger för sina läsare, utan också att man valt att helt strunta i alla de unga människor som faktiskt har riktiga, liknande historier att berätta. Och det finns ingenting jag kan komma på som ursäktar det.

"Go Ask Alice", 1971