Det är 1931 och på tågstationen i Paris bor pojken Hugo Cabret. Efter att hans pappa dött är han alldeles ensam och om dagarna stjäl han mat för att överleva, och har som uppgift att se till att stationens alla klockor går i tid. Undangömt i ett rum finns en stor hemlighet som Hugo sätter all sin tro till. Men hans planer verkar dömda att misslyckas när den gamle leksaksförsäljaren på stationen sätter käppar i hjulet. Eller?
Den egentliga anledningen till att jag blev så intresserad av att äntligen läsa En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret är faktiskt illustrationerna, som utan tvekan är det mest intressanta med boken. De blir inte bara ett komplement till texten utan också en del av den. De vackert tecknade svartvita bilderna tar emellanåt över berättarrollen, lite som om man plötsligt läser en serieroman eller ser scener ur en film. Det är ett intressant grepp, och framför allt gör det att boken, som är omkring femhundra sidor lång, knappt tar någon tid alls att läsa eftersom mer än hälften av sidorna är täckta av bilder. Dessutom ger det boken ett väldigt säreget utseende, inte minst eftersom man också valt att låta varje sida ha svarta kanter.
Men jag gillar själva berättelsen mycket också - det finns en sällsam stämning i boken som jag verkligen uppskattar, som späds på av de ofta lite mystiska bilderna. Det handlar om trolleri och om förverkliga sina drömmar - bokstavligt - på ett sätt som författaren verkligen lyckats få fram på ett bra sätt, och själva mysteriet i boken är engagerande och spännande.
Det hela är väldigt bra upplagt och uttänkt, men det märks att En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret inte är en bok tänkt för vuxna. Jag ångrar lite att jag inte lånade boken när jag var yngre och kanske hade uppskattat den mer. För hur mycket jag än gillar boken finns det en distans till karaktärerna som jag tycker är svår att komma över. Hugo känns som den ganska typiska föräldralösa huvudpersonen man så ofta ser i den här typen av böcker, och eftersom boken tar så kort tid att läsa blir det svårt att hinna knyta an ordentligt till honom. Både han och de andra karaktärerna i boken lämnar mig hyfsat oberörd, vilket gör att jag genom hela läsningen känner ganska lite inför handlingen.
Dock tror jag att allt det beror mer på mig än på boken. Jag är för gammal, helt enkelt. Och jag tycker ändå att En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret är en väldigt unik och rolig bok att läsa, både på grund av bilderna men också berättelsen, som innehåller precis så mycket mysterier och fantasifullhet att man vill läsa vidare. Brian Selznick har lyckats med att skriva en bok där handlingen tar många vändningar utan att kännas förutsägbar.
Det jag har allra svårast för med boken är egentligen att den väver in en person som funnits på riktigt; filmskaparen Georges Méliès. Jag vet inte varför jag har så svårt för verkliga personer i böcker, jag bara har det. Men också det beror mer på mina egna preferenser än på att boken i sig är dålig, för det är den inte på långa vägar.
Så, jag rekommenderar En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret, men kanske främst för barn mellan nio och tolv år ungefär. Jag tror att jag själv hade uppskattat den som allra mest då.
"The Invention of Hugo Cabret", 2007
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar