Om man bara fått läsa det här i skolan

Igår "råkade" jag liksom läsa ut Liv Strömquists seriealbum Kunskapens frukt. Det gick av bara farten, jag hade börjat och sen kunde jag inte låta bli. Eftersom det inte är en roman blir det ingen ordentlig recension på den, men jag tycker ändå att den är värd att nämnas här, för den var faktiskt sjukt bra och otroligt läsvärd.

I serieform behandlar Liv Strömquist det som brukar kallas för "det kvinnliga könsorganet", och redogör inte bara för en hel del historia som jag inte hade en aning om, utan diskuterar också hur vi förhåller oss till kvinnors kön, och varför. Det är massor i boken som jag inte hade en susning om - visste ni till exempel att det finns uråldriga statyer och avbilder av kvinnor med blottade könsorgan runtom i världen? Eller att några gubbar var så sjukligt intresserade av drottning Kristinas könsdelar att de faktiskt fick tillåtelse att öppna hennes grav för att kolla lite extra?

Det är otroligt intressant, men ofta också beklämmande - som när boken förklarar hur systematiskt vårt samhälle osynliggör kvinnors kön - det har ju inte ens något ordentligt namn! - och har fått mens att bli en av de mest tabubelagda sakerna man alls kan prata om. Hur män genom historien har fått kvinnor att skämmas över sina kroppar och sin sexualitet, och hur det fortfarande pågår idag. Hur kvinnors kön alltid benämns som ett slags komplement till det manliga och som har som enda syfte för mannen att använda - till och med i moderna biologiböcker.

Dessutom är Kunskapens frukt helt otroligt rolig. Jag skrattar högt mest hela tiden, men satiren går ändå in genom märg och ben och jag får lust att dela ut den här boken till typ alla jag känner. Och kanske posta en hel klassuppsättning till den lokala högstadieskolan.