Mae Holland är ung, driven och karriärslysten - och har precis fått jobb på Circle. Circle är världens mest inflytelserika internetföretag, med full tillgång till sina användares alla uppgifter, och därmed också full kapacitet att påverka dem. Mae blir genast förälskad i sitt nya jobb, i de ultramoderna miljöerna, felfriheten - att jobba på Circle är som att befinna sig i en utopi där allting fungerar precis som det ska, dygnet runt. Och företaget har visioner - och medlen att förverkliga till och med de mest långsökta projekt. Det är visioner som snabbt går åt revolutionerande håll, och Mae blir en nyckelperson i företaget. Men hur mycket klarar en människa av att veta? Hur stort inflytande bör internet ha över livet? Kanske finns det trots allt en baksida av Circle?
Jag både gillar och ogillar den här boken av flera olika anledningar, och det gör det ganska svårt för mig att reda ut var boken egentligen landar för mig. Men först och främst är Circle en bok som rent genremässigt hamnar nära en dystopi, med uppenbara nickningar åt Orwells håll. Men samtidigt är den inte alls en framtidsvision - ju mer jag läser, desto mer inser jag att vi mer eller mindre redan lever i den värld som Dave Eggers beskriver i sin bok. Bokens företag Circle är igenkännbart som en blandning av våra egna internetgiganter - Google, Facebook, Twitter och YouTube, allt i ett, och många av bokens uppfinningar känns bara som varianter på de vi redan omger oss med.
Kanske är vår egen värld inte riktigt lika extrem, men det går att känna igen sig i den här boken på ett sätt som både gör mig lite illa till mods och lite trött, för jag tillhör inte dem som tror på att internet håller på att förstöra vårt samhälle och kontakten mellan människor. Jag är i grunden väldigt positivt inställd till nätet och till delandet av information, och jag är väldigt fascinerad av det medium som nätet faktiskt är. Men det är ett komplext medium med flera olika sidor och massor av oanade konsekvenser, och det är just de konsekvenserna som Circle tar upp. För vad händer med oss som människor när vi börjar bygga upp våra liv kring skärmar istället för människor, och när vi eliminerar alla alternativ? Är det verkligen positivt att veta allt, och behöver vi veta allt? Det är frågor som i dagens informationssamhälle är viktiga att fundera över.
Allt detta är vad som gör romanen Circle intressant och rolig att läsa. Det som jag ogillar med boken är mindre dess idéer och teman och mer dess utförande. För den här boken tar evigheter på sig att över huvud taget komma igång. Det dröjer ända tills 300-sidorsstrecket innan något verkligt intressant händer - fram tills dess är boken byggd på bakgrundsinformation, platta karaktärer och ett ganska mediokert språk. Dessutom innehåller den en slags kärlekstriangel som är så tröttsam och dåligt genomförd att jag skulle vilja kräkas lite. Det, i kombination med att den är skriven utan någon kapitelindelning, gör att jag vid flera tillfällen är nära att lägga boken ifrån mig, och det är först i del två av boken som själva storyn faktiskt kommer igång. Och jag tycker inte att det ska dröja mer än hälften av en bok innan den blir riktigt intressant. Jag tror att Circle hade tjänat på att kortas ner och snävas ihop en hel del.
Men bokens sista tredjedel ungefär, är faktiskt väldigt spännande, och skrämmande. Och det är faktiskt värt läsningen, för frågorna boken lyfter är ändå viktiga. För Circle handlar inte om en diffus framtid, den handlar om nuet. Och även om jag ändå vidhåller att internet är någonting positivt, så är det viktigt att komma ihåg att nyansera sin bild, och kanske framför allt - att då och då ta en paus.
"The Circle", 2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar