De råkar hamna bredvid varandra på skolbussen - Park, musiknörden helt klädd i svart som bott på samma ställe i hela sitt liv med sin bror och sina kärleksfulla föräldrar. Och Eleanor, som just flyttat dit med sin kuvade mamma, sin hemska styvpappa och en hel hop med yngre syskon. Med sitt röda hår, sin märkliga klädstil och sin övervikt blir hon snabbt dubbad till skolans fetto. Ingen av dem passar in - utom kanske med varandra.
Trots att den här boken är mer än 300 sidor lång har det tagit mig väldigt kort tid att läsa den. Det var längesedan jag läste på engelska nu, men som alltid med ungdomslitteratur verkar originalspråket vara att föredra. Så snart jag vant mig vid engelskan igen så flyter den här boken på, alldeles obehindrat. Den är verkligen en sträckläsningsbok - man vill tillbaka till den hela tiden, så fort man har en minut över. Själva läsglädjen i den här boken har nästan varit dess allra största förtjänst.
Och visst liknar den både The Fault in Our Stars och The Perks of Being a Wallflower. Här finns samma slags halvt omöjliga kärlekshistoria som i den förra, och samma slags utanförskap som i den senare. Jag säger inte att jag nödvändigtvis vill jämföra dem med varandra, men det finns definitivt gemensamma nämnare. Det där att man sitter och ler lite mest hela tiden, att det går så lätt att läsa, att det är så fint, den där känslan av skörhet som verkar hänga ihop med den här typen av böcker.
Boken växlar perspektiv mellan Eleanor och Park, ett sätt att skriva som visserligen känns något uttjatat men som fungerar väldigt väl. Dock kan jag ibland önska att det var lättare att skilja de två åt - ibland kan jag komma på mig själv med att behöva påminna mig om vems kapitel jag läser ur just nu, för de bådas röster är ganska snarlika. Men språket är enkelt och samtidigt väldigt effektfullt, och det finns en hel del liknelser som jag verkligen gillar.
En av de saker som jag gillar allra bäst med Eleanor & Park är hur verkliga karaktärerna känns. Vi pratar inte om någon gnistrande Edward Cullen eller någon söt, finlemmad brunett - här är ingen av karaktärerna fantastiskt snygga och de har båda två egenskaper och tankar som de skäms för. Och det känns faktiskt oväntat skönt att få läsa en så rosenskimrande första-kärleken-roman om två människor som känns så vanliga. Det gör boken betydligt lättare att relatera till och ta till sig.
Dessutom är det här inte en bok om en okomplicerad kärlekshistoria; det säger ju nästan sig självt. Det finns en hel del mörka element som jag verkligen gillar, för det hindrar boken från att bli alltför sockersöt. Det handlar om utsatthet på många sätt - om mobbing, fattigdom och taskiga hemförhållanden, och jag tror att det är en väldigt viktig bok att läsa på grund av just de sakerna. Man läser alltför sällan böcker som den här, böcker som kan skildra de svåra sakerna utan att för den sakens skull låta dem ta över hela handlingen. För i grund och botten är Eleanor & Park ändå en kärlekshistoria ut i tåspetsarna.
Och det är en oerhört fin bok. På väldigt många sätt. Inte bara för att berättelsen är fin, men för att den känns verklig. Den distans jag ibland känner till boken beror nog i högre grad på hur amerikansk den känns, grundad i typisk high school-miljö, än för att den brister på något annat sätt. Visst finns det ett par tillfällen som känns så filmiska att det nästan blir för mycket, men på det stora hela balanserar Eleanor & Park mellan det gulliga och det hemska på ett väldigt bra sätt. Det finns både humor och tragik i boken och den lyckas hela tiden avhålla sig från att bli alltför smörig. Till och med i de mest kärlekskranka ögonblicken finns det utrymme för tvivel och skam.
I slutändan vet jag ändå inte om jag skulle vilja kalla Eleanor & Park en favoritbok. Berättelsen känns lite för lik andra kärlekshistorier för att kännas helt unik. Men det är definitivt en bra bok, och jag kan se framför mig hur den kommer som en bittersweet indiefilm för ungdomar om ett par år. Och jag tvekar inte att rekommendera den till någon. Den är väldigt fin, och samtidigt sorglig, och samtidigt så hoppfull - och det är aldrig fel med en sådan bok.
"Eleanor & Park", 2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar