Hornigt värre

Och så har jag sett filmatiseringen av Horn av Joe Hill. Jag hade nog alldeles för höga förväntningar, märkte jag. Horn är en sån där bok som lyckas blanda massor med genrer - skräck, humor, kärlek, mordgåta - utan att någonsin bli för mycket av det ena eller det andra. Det är en bok som jag tyckte så mycket om just för att den var så oväntad och originell, någonting jag aldrig läst förut.

Filmen drar det hela lite väl långt tycker jag, med en del effekter som jag faktiskt skrattar åt trots att det inte var meningen att de skulle vara roliga. Jag tror att bokens absurditet inte riktigt fungerar på film, då blir det hela alldeles för skruvat för att funka ordentligt. Men det var ändå så länge sedan jag läste boken att jag glömt bort en del grejer, så det fanns faktiskt saker som förvånade mig lite.

Men men. Det är kul att ha sett den, även om den inte var någon höjdare. Sen passar ju Daniel Radcliffe oväntat bra i horn, eller är det bara jag?