Som sagt brukar jag inte recensera fackböcker, mest av anledningen att jag läser så hemskt få, men det känns fel att helt förbise den här boken på bloggen, särskilt eftersom jag tänker så mycket på den. Så - det här är inte en recension, men iallafall lite tankar kring boken.
Jonathan Safran Foer började fundera ordentligt på kost när han fick barn, och i Äta djur undersöker han köttindustrin för att räkna ut vad han vill ge sin son att äta. Resultatet har blivit den här boken, som är både en filosofisk essäroman och en faktabok om var och hur kött produceras.
Och det är vidrigt. Det finns inget annat ord för det. Det som är skönt med boken är att den inte moraliserar kring frågan, att den ger utrymme för många olika perspektiv och dessutom att den undersöker inte bara de rent faktamässiga effekterna av att äta kött, utan också kretsar mycket kring vårt sociala förhållande till mat. Med estetiska effekter som liknar de som Foer använde sig av i Extremely Loud & Incredibly Close blir faktan plågsamt påtaglig - till exempel alla de sidor med samma ord upprepade gång på gång där varje bokstav representerar ett djur.
Det blir inte sämre av att Foer är en fantastisk författare. Han lyckas formulera många tankar på ett sätt som sätter sig, och nu ekar orden i mitt huvud så fort jag börjar tänka på mat. Det finns mycket i boken jag aldrig förstått, inte bara det rent etiskt problematiska i att äta djur, utan också industrin kring det och miljöpåverkningarna köttindustrin innebär.
Om jag fortsätter äta vegetariskt får vi se. Jag vågar inte ge några löften till varken mig själv eller andra, men ett tag till kommer jag nog inte kunna äta kött utan att tänka på citat som detta:
"Men grym är naturen inte. Det är inte heller de djur i naturen som dödar och emellanåt rentav torterar varandra. Grymhet förutsätter både en föreställning om grymhet och förmågan att välja bort den. Eller välja att blunda för den."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar