Recension: Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald

Den store Gatsby är ännu en av de klassiska romaner jag länge haft i hyllan utan att läsa den. Jag har hört så mycket gott om den här boken från så många, och har velat läsa den länge. Men som alltid när jag fått så höga förväntningar så öppnade jag den här boken med en vag oro för att jag inte skulle tycka den var så bra som alla säger.

Nick Carraway flyttar till West Egg på Long Island för affärers skull, och börjar umgås med paret Buchanan som han är bekant med sedan förut. Hans granne blir den förmögne Jay Gatsby, som arrangerar magnifika fester i sin trädgård där människor fladdrar omkring som fjärilar under månen, bland överflöd av alkohol och musik. Men Gatsby själv visar sig aldrig och ingen vet vem han är. Alla pratar om honom, men ingen känner honom. De mest bisarra rykten cirkulerar och han är mer myt än människa. Men så blir Nick personligen inbjuden till en av Gatsbys fester och blir allt mer bekant med den mystiske värden; en man vars existens är uppbyggd på en dröm som för länge sedan förlorat all förbindelse med livet - och genom Nick hoppas Gatsby att den kan bli verklighet.

Trots att jag hört mycket om Den store Gatsby så har jag faktiskt aldrig riktigt förstått vad den handlar om. Jag har varit medveten om en mystisk man, månbelysta fester och den berömda symboliken i ett grönt ljus på andra sidan vattnet. Och jag tror att min okunskap om romanen bara gjort den bättre: jag har inte varit medveten om vad som komma skall och istället har jag kunnat koncentrera mig på handlingen. Dock har det också bidragit till att jag ägnat mindre tankar åt symboliken och de djupare teman som finns i boken, och jag känner att man kanske skulle behöva läsa om den för att verkligen förstå hur djupgående och genomtänkt den här romanen är. Det finns mycket i den som jag är övertygad om att jag missat och som är värt att tänka vidare på.

Den store Gatsby är allmänt känd som en av de stora amerikanska romanerna och det är ganska tydligt varför. Bokens teman är starkt knutna till den stora amerikanska drömmen, en dröm om lycka, kärlek och välfärd. Men trots all rikedom som de flesta av huvudkaraktärerna besitter är deras liv aldrig hela, och boken handlar mycket om det mänskliga i att aldrig vara nöjd, och att alltid sträcka ut armarna lite, lite till för att kanske, en vacker dag, nå det där. Till ytan sett kan man läsa Den store Gatsby som en relativt simpel berättelse om en man och hans drömmar, och hur svårigheterna i att förankra de drömmarna i en verklighet sänder honom i fördärvet. Men det finns mycket i den här romanen som bubblar under ytan, teman som svek, rikedomen och överflödets skadlighet och faran i att nära sina drömmar tills de allt mer liknar luftslott.

Boken besitter ett väldigt vemod och kan nog uppfattas som cynisk, men jag gillar det. Jag gillar den bitterljuva tonen, den ytterst mörka sidan av många karaktärers personligheter och det nostalgiska som finns i bokens naiva, dekadenta 20-talsmiljöer. Jag gillar också att boken är skriven ur Nick Carraways synvinkel och får en tydlig ram och berättarröst som tillåter Jay Gatsby att förbli mystisk och fascinerande. Dessutom är språket vackert och fullt med intressanta formuleringar, vissa av dem ganska kända, som "hennes röst var full av pengar".

Att jag inte hade någon aning om vad som komma skulle i den här boken har spelat in mycket i att jag gillade den, och även om jag inte direkt är golvad av dess briljans så är det definitivt en bra bok som jag gärna vill läsa om för att uppfatta mer av de underliggande teman som den har - inte en omöjlighet med tanke på att den inte är längre än knappa 200 sidor. Den har varit rolig att läsa - inte en sträckläsningsroman kanske, men heller ingenting som känns tråkigt och segt, mycket tack vare det välformulerade språket som känns proffsigt och genomtänkt.

"The Great Gatsby", 1925