Veckans recension: Varför deppar Gilbert Grape? av Peter Hedges

Egentligen ville jag bara läsa den här boken för att kunna se filmen sen. Men precis som några andra gånger när jag gjort det (Gökboet till exempel) så blev jag förvånad över hur bra den här boken faktiskt är.

Gilbert Grape är tjugofyra år och bor fortfarande hemma, i den lilla småstaden Endora i Iowa. Tillsammans med honom i barndomshuset finns hans enormt överviktiga, tröstätande mor, och hans syskon som alla retar gallfeber på honom. Den ende han tål är Arnie, hans utvecklingsstörde lillebror som snart ska fylla arton år. Ingen trodde någonsin att han skulle bli så gammal, och hans födelsedag ska firas med den största festen familjen kan uppbåda.

Men Gilbert är nere, han känner sig fångad och fasthållen av sin familj och den lilla staden. Föraktet och hatet han bygger upp inom sig närmar sig bristningsgränsen, och det enda som håller honom uppe är Becky, den nyinflyttade mystiska tjejen som verkar förstå honom bättre än någon annan.

Varför deppar Gilbert Grape? (en titel som låter totalt befängd på svenska, för övrigt) känns som en typisk generationsroman som inte riktigt når ända vägen upp. Vi har den olycklige, sökande unge mannen och vi har hans önskan om att bryta upp, hans band till sin familj som han hatälskar, och ett kärleksintresse som smyger runt i utkanten av berättelsen. Med andra ord alla ingredienser för  en ”ung vuxen”-bok á la J.D. Salinger.

Och jag gillar det. Det må inte vara Räddaren i nöden jag läser, och det kanske inte är en fantastisk bok, men jag tycker att Gilbert Grape är avslappnande, rolig läsning. Det finns en hög halt av bitter humor i den här boken som jag uppskattar oerhört och som lyfter hela läsupplevelsen för mig. Gilbert är en tydlig, inte alltid sympatisk karaktär som jag ändå kan känna igen mig själv i, och i sin slitning mellan att leva ett eget liv och vara lojal mot familjen blir han en väldigt intressant person som går att relatera till. Detta tycker jag är bokens allra största behållning, och också det som gör att man vill fortsätta läsa.

Det finns också en svag fernissa av absurditet i den här romanen, som skulle kunna bero på att man läser ur Gilberts ironiska synpunkt, men som ger berättelsen en extra skruv. Mammans överdrivna fetma, syskonens bisarrhet och vännernas oerhörda dumhet är exempel på vad jag menar. Ändå tar det absurda aldrig över, vilket jag är tacksam för. Trots allt fortsätter boken att vara allvarlig, och det hjälper för att jag ska kunna ta boken i sig på allvar och inte avfärda den som en bok som bara vill att jag ska skratta.

Dock har jag svårt för Becky, den mystiska, vackra flickan som dyker upp i Gilberts liv och väcker honom. Hon känns extremt sterotypisk och klyschig, och jag förstår aldrig riktigt hennes motiv eller hur hennes koppling till Gilbert kan vara så djup och betydande. Hennes roll i hans liv är uppenbarligen viktig, men jag förstår aldrig riktigt på vilket sätt och det hela känns väldigt klassiskt; den snygga, märkliga tjejen som agerar mer som ett övernaturligt väsen än som person. Jag tycker det är tråkigt att det känns så, för det är egentligen det enda i den här boken som drar ner allting rejält.

Men på det stora hela är Varför deppar Gilbert Grape? en väldigt lättläst och finstämd bok om familj, ungdom och lojalitet, kryddad med en bitter och lite absurd humor som verkligen går hem, åtminstone för mig. Det är inte en bok som förändrar ens liv, men gott och väl en bok som man kan döda några timmar med utan att ångra det.

”What’s Eating Gilbert Grape?”, 1992