Recensionsarkiv

söndag 22 januari 2012

Veckans recension: Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper

Konsten att tala med en änkling är en bok som råkade fånga mitt intresse på biblioteket där jag jobbar. Istället för att sätta upp den på hyllan upptäckte jag istället att jag läst de två första sidorna, och tänkte att det nog var bäst att ta fram lånekortet.

Trots att titeln får boken att framstå lite väl mycket som en chicklitt-roman, så är Konsten att tala med en änkling en rätt mörk bok. I huvudrollen hittar vi den tjugonioårige Doug Parker, vars fru Hailey dog i en flygolycka för ett år sedan. Trots att tiden gått har Doug klängt sig fast vid sin sorg, rädd att förlora minnet av Hailey om han tillåter sig själv att gå vidare. Han bor kvar i huset de hade tillsammans, och har knappt ändrat något i det sedan Haileys död.

Doug ägnar sina dagar åt att må dåligt, dricka för mycket och kasta saker på kaninerna i trädgården. Hans jobb består av spalten han skriver i en tidning och han har inget intresse alls av att rycka upp sig. Om han fick bestämma skulle han gärna gömma sig i huset och aldrig mer gå ut, men till hans förtret har han en familj. Hans tvillingsyster Claire åtar sig att få honom att dejta igen, och en sorgsen, ung smal änkling är ett hett ämne för stadens singelkvinnor. Dessutom har han Russ, den strulige tonårige styvsonen som Hailey lämnat efter sig, som börjat hamna snett efter sin mammas död.

Konsten att tala med en änkling handlar rätt som slätt om Dougs liv som han med stor framgång trasslar till, om hans sorg och hans sätt att gå vidare efter Haileys plötsliga död. Och faktum är att även om boken är väldigt sorglig och handlar så mycket om skadade människor (för ingen i Dougs familj är utan problem), så är det samtidigt en fantastiskt rolig bok. Jag skrattar flera gånger högt åt den svarta humorn och Dougs rappa sarkasm, som är helt underbar. Hur han lyckas hamna i så absurda situationer utan att planera det är också rätt kul.

Det är en ganska lättläst bok som tar kort tid att ta sig igenom, trots att det inte finns någon spännande actionfylld handling. Precis i början av boken upplevde jag dock en svacka, en känsla av att inte riktigt fatta var boken ville komma, eftersom huvudpersonen är så envist inställd på att förbli den han är. Men humorn och de färgstarka karaktärerna driver den här boken framåt. Den är skriven på ett sätt som känns enkelt och rättframt, men som ändå förmedlar spektrum av insikter och känslor. Det finns fullt med galghumoristiska liknelser och situationer som får mig att skratta högt. Jag gillar också att boken på många sätt känns som ett enhetligt verk. Jag läser alltför ofta böcker som är fantastiska fram till de sista sidorna, där slutet drar ner helhetsintrycket för att det inte matchar resten av boken. Det här är ingen sådan bok, och det tycker jag verkligen om.

Konsten att tala med en änkling är på något vis också ganska trösterik eftersom den handlar så mycket om sorg, men ändå visar att det finns kärlek, humor och värme, både i och utanför sorgen. Jag tror att det är den kombinationen, mellan komik och tragik, mellan galna familjrelationer och kärlek dem emellan, som gör den här boken till en vinnare. Det gör att den känns uppriktig och okonstlad, på ett sätt som gör den så lätt att ta till sig och bli berörd av.

Mitt bok-2012 kunde inte börja mycket bättre, faktiskt.

”How to Talk to a Widower”, 2007

2 kommentarer:

  1. Jag hittade just till din blogg och jag måste säga att jag älskar den. Jag läser inte böcker särskilt ofta längre, men efter några timmar av läsande i din blogg så känner jag för att ändra på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så kul att höra! Det är precis sånt som gör mig glad att jag håller på med det här. :)

      Radera