När jag läst litteratur ”för vuxna” ett tag får jag ett enormt behov av att rensa systemen och lånar hem några ungdomsböcker från biblioteket. Det lätta språket, det snabba tempot och den enklare handlingen kan verkligen göra underverk. Det är skönt att luta sig tillbaka och låta berättelsen ta över, lite som att se på film. Det är uppfriskande och efteråt känns det som om Brott och straff inte är en dum bok alls att läsa om.Nick & Norahs oändliga låtlista är en av dessa rehab-böcker. Den utspelar sig under en enda lång utekväll på Manhattan, timmarna mellan midnatt och gryning. Nick är basisten i ett halvtaskigt queercore-band, där alla medlemmar är homosexuella utom han. Bandet spelar på en klubb den här kvällen. Nick har nyss blivit hjärtlöst dumpad och i ett desperat försök att komma undan sitt ex vänder han sig till tjejen i flanellskjorta bredvid sig i baren. Utan att tänka frågar han henne om hon skulle ha något emot att vara hans flickvän i fem minuter.
Tjejen råkar vara Norah, som inte bara känner Nicks exflickvän, utan som också precis som han nyss kommit ur ett förhållande med en skitstövel. Hon måste få hem sin fulla bästis och i hopp om att den här icke-bögen kanske kan köra dem hem börjar hon kyssa denna helt främmande kille.
Det är början på en närmast oändlig morgon där de stöter på varandra, skiljs åt och träffas igen på flera olika ställen. De har sitt stora musikintresse gemensamt, och de dansar, hånglar och utbyter musikpreferenser medan de tar sig igenom småtimmarna på det nattliga Manhattan. Och kanske har de båda på något underligt vis hittat helt rätt person.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av Nick & Norahs oändliga låtlista, eftersom jag tyckte att omslaget var ganska fult och barnsligt och baksidetexten sa mig inte särskilt mycket. Men jag började läsa och blev alldeles fast. Det är för dessa wild cards som jag älskar bibliotek. Det finns inte mycket som går upp emot att låna en hel hög slumpmässiga böcker och upptäcka att några överträffar varenda förutfattade mening man haft.
Nick & Norahs oändliga låtlista är skriven av två författare, en manlig och en kvinnlig, som turas om att skriva de två karaktärernas uppfattning av nattens händelser. Det är spännande och kul även om det inte längre är särskilt originellt. Jag tycker det är ganska roligt att se hur olika Nick och Norah uppfattar situationen emellanåt, och i slutändan blir det blir en ganska gullig berättelse av det hela. Att boken utspelar sig under ett enda oavbrutet stråk av tid bidrar till att den blir en streckläsningsroman.
Musiktemat i boken tycker jag också om. Nick och Norah rör sig över ett romantiskt Manhattan med musiken som ständig följeslagare, och det blir extra kul så fort man känner igen ett bandnamn eller en låttext. Dock får det mig att önska att jag läste boken på engelska när jag stöter på så mycket citat ut låttexter på originalspråk, eftersom det hade skapat en annan slags närhet. Men vad gör man.
Nick & Norahs oändliga låtlista är när allt kommer omkring en väldigt bra ungdomsbok, men jag är rädd att den dels på grund av musiktemat och dels på grund av vissa beskrivningar kommer att åldras väldigt fort. Men just nu tycker jag den är extremt välskriven, i en snygg blandning av manligt och kvinnligt, humor, känslostormar, kärlek och spänning, allt präglat av en särskild inget-är-omöjligt-känsla född ur New York-natten.
”Nick and Norah’s Infinite Playlist”, 2006
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar