Den tredje boken avslutades just då en kamp på liv och död skulle ta sin början; och alla som väntat på fjärde boken suckade nog av lättnad precis som jag när de äntligen hade nästa del i handen.Och mycket riktigt; nu börjar gåttävlingen mellan monon Blaine och Rolands ka-tet, en tävling som avslutas på ett mycket oväntat sätt, och även leder Roland och hans vänner in i vår värld, eller åtminstone en som är så lik vår som den kan bli – men det är en öde värld.
I sin strävan för att hitta tillbaka till Strålen de färdas längs mot Tornet upptäcker Roland att han är tvungen att berätta något för Eddie, Susannah och Jake – en historia om sig själv och vad som gjort honom till den han är.
Historien tar sin början i den lilla byn Hambry, som är en del av staden Mejis. Vi bekantar oss med Susan Delgado, en ung kvinna som är bortlovad till stadens borgmästare, som är gammal och måste få en son innan han dör. Men det han är mest intresserad av är inte sitt framtida barn, utan Susans vackra kropp.
Men när tre främlingar, tre unga pojkar, kommer från den mytomspunna staden Gilead på ett uppdrag från sina fäder så sätts det käppar i hjulet för Susan. Hon upptäcker att den hon vill ha inte är den gamle borgmästaren, utan Will Dearborn, en av pojkarna som kommit till staden.
Vad varken hon eller Hambrys befolkning vet är att de tre unga männen inte är vem de ger sig ut för att vara; det är Cuthbert, Alain och Roland själv, innan Rolands sökande efter Det Mörka Tornet tog sin början.
Medan Roland och Susans hemliga förhållande tar fart börjar också tre onda män, De stora kistjägarna, misstänka att något inte står rätt till med männen som kommit till deras by. Mest av allt måste kistjägarna se till att pojkarna inte förstör deras egna planer…
Men som om det inte var nog med allt detta, så finns glaset. Glaskulan som är en av de få återstående delarna i trollkarlens regnbåge, som visar det människor helst vill hålla hemligt – och det finns i händerna på Rhea, den onda häxan på Cöos.
Som sagt väntade jag med spänning på Magiker och glas, och jag är inte det minsta besviken på boken. Jag var lite tveksam till att i princip hela boken utspelar sig i Rolands minne, men jag upptäckte att det var en ofantligt intressant historia, en sorglig och gripande berättelse om ung kärlek, vänskap, maktspel och framförallt ka, ödet.
Trots att Stephen King gav ut böckerna med så många års mellanrum känns det som om historien är skriven i ett svep, och jag kan tycka att det blir svårt att hänga med om man inte har en klar uppfattning om vad som hänt i de föregående böckerna. Det mörka tornet är en serie jag kommer att läsa till slut, men när jag läst alla delar kommer jag att börja om från början och läsa alla böcker som en. Den första boken är så pass svår att förstå och jag tror man kan få en helt annan, mindre rörig bild av berättelsen om man läser om alla delar i ett sträck.
Fjärde delen är en mäktig, sorglig och otroligt bra berättelse, eller kanske ska man säga berättelser. Den här boken har också lanserats som tecknad version av företaget Marvel – serien heter The Dark Tower – The Gunslinger Born och kommer snart ut även på svenska.
Jag tänker avgjort inte missa nästa del, Vargarna i Calla.
”The Dark Tower IV: Wizard and Glass”, 1997
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar