När vi för första gången får se Roland av Gilead, den siste kvarvarande revolvermannen i en värld som har ”gått vidare”, är han mitt ute i öknen, på jakt efter mannen i svart. Med sig har han sina två revolvrar, hans käraste ägodelar som en gång ägts av hans far. Han kan hantera dessa två vapen lika skickligt med båda händerna, snabbare än ögat kan uppfatta.Världen han befinner sig i är förödd och något av en förvrängd avspegling av vår egen. Den har gått vidare, blivit öde och förändrad, tid och avstånd har förlorat sin innebörd.
Här inleder Roland sitt långa sökande efter det mörka tornet, alltets mittpunkt, där alla världar inklusive vår strålar samman. Tornet är kärnan, kärnan till alltets allt, och för att få svaret på varför hans värld blivit stympad behöver Roland hitta dit. Det är hans plikt som den siste vite riddaren.
På sin jakt efter mannen i svart som han måste nå för att få reda på vad han måste veta i sitt sökande efter Tornet, träffar han den ensamma Alice, vars liv mannen i svart förpestat, bonden Brown, hans tama korp Zoltan, och inte minst pojken Jake, som kommer att bli Rolands följeslagare men även hans öde.
Han får också tid att tänka tillbaka, på sina upplevelser som barn och ungdom, sin utbildning till revolverman med sin tuffe lärare Cort och höken David, sina gamla, döda vänner som också var revolvermän, och på vad som hände i staden Tull.
Och borta i fjärran hägrar det mörka tornet som en inte riktigt, men nästan, förlorad dröm.
Den första delen i Det mörka tornet-eposet är mer en lång prolog än en del. Visst händer det saker, och visst har detta stor betydelse inför de nästa böckerna, men på något sätt känns inte boken så. Den är seg, berättad i ett nog inte avsiktligt slött tempo som känns sömnigt. Trots det känns det speciellt när man är klar med boken, som om man nu gått igenom porten och kommit in i Rolands värld.
Nästa bok i serien heter De tre blir dragna och är mycket, mycket bättre, men den historien hade inte fungerat om den inte föregåtts av Revolvermannen.
Så trots att boken kan kännas seg – läs vidare! För i nästa del kommer allt det du väntat på, allt det som en bok ska vara.
Det mörka tornet är en serie om sju böcker som nu släpps som en hel serie, eftersom den svenska översättningen förut varit dålig och inte slog igenom över huvud taget i Sverige. Därför kom bara två böcker först, med namnet Det svarta tornet. Nu kommer den på nytt, illustrerad och med fina omslag, och med mycket bättre översättning.
Ett mäktigt epos med blandgenren fantasty/västern/sci-fi/skräck håller på att uppenbara sig i den första delen, Revolvermannen.
”The Dark Tower I: The Gunslinger”, 1982
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar