Veckans recension: Vingklippt ängel av Berny Pålsson

Redan som tolvåring lider Berny av tvångstankar, psykoser och rädsla. I mellanstadiet börjar hon missbruka allt som går att missbruka - alkohol, droger, mediciner, sex. Och hon lär sig inte bara att missbruka utan också att bli missbrukad. Som barn har hon ingen att vända sig till – inga vänner eftersom alla i hennes egen ålder tycker hon är konstig och läskig, inga vuxna eftersom de är alltför upptagna med sina egna problem. Relationen mellan hennes föräldrar är djupt infekterad och hon växer upp tillständiga gräl, en hysterisk mamma och en alkoholist till pappa.
I högstadiet kan det inte annat än gå fel. Efter att ha försökt ta livet av sig flera gånger innan hon hunnit fylla fjorton skriker hon gång på gång efter hjälp, men ingen vill ge henne den. När omvärlden vaknar och inser att hon måste ha hjälp är hon sjutton år och helt oemottaglig. Hon har hittat en egen lösning på sin smärta och sin rädsla. Det är piller och alkohol, men framförallt är det rakbladen. Det går inte en dag utan att hon skär djupa sår i armarna och benen. Blodet verkar vara det enda som kan göra henne lugn, den enda trygghet hon har. Hon flyttas från psykhem till psykhem. Alla vill hjälpa, men det blir bara fel. Berny vill bara dö, det är det enda hon ser fram emot, det enda hon strävar efter. Men hon har ju sin familj, den familj hon skapat åt sig själv. Det är framförallt Ranvi, hennes bästa vän och blodssyster, men också Karin och Kristinah, Aurora och Jesper. De är hennes änglar. De är alla änglar – de vet hur det är att leva i sanningen, i mörkret och ljuset. Men snart orkar Berny inte ens träffa dem. Hon blir allt sämre, och ingen hjälp fungerar. Efter åratal av dödslängtan inser hon att den enda som verkligen kan hjälpa henne är hon själv.

Den här självbiografin är nattsvart och knivskarp. Att läsa om Bernys liv gör ont. Det är droger och alkohol, det är våldtäkter och rakblad, blod och en ändlös smärta som ingen annan kan förstå. Att läsa om en så sjuk människas syn på livet är som att vara i en helt annan verklighet än den vi ser. Berny blev diagnosticerad med bland annat schizofreni, och hennes osäkerhet på vad som är verkligt och vad som inte är det är fullkomligt fruktansvärd. Hon ser spindlar som borrar sig igenom hennes hud, maskar som krälar på golvet. Hon tror att maten är radioaktiv, att det finns kameror i väggarna och hon kan höra demonerna skratta och säga åt henne vad hon ska göra. För henne är allt detta verkligt och världen bara ljuger. Hon är den som är mer än människa, den som har tillgång till andra dimensioner.
Att läsa om allt detta ger en helt annan bild av störda personer, en sorglig bild som samtidigt visar precis hur stark en enda människa kan vara. Hur mycket explosiv kraft som en enda person kan ha inom sig, och hur man kan rikta den kraften mot sig själv istället för mot världen. Jag kan känna Bernys rädsla när hon vaknar och inte vet var hon är eller vad hon gjort den senaste timmen, känna hennes panik när hon ligger fastspänd i en bältsäng, och det gör ont. Bokens språk är skarpt och oundvikligt, och även om jag kan uppfatta dialogen som något träaktig ibland så kan jag sammanfatta hela boken med att den är effektfull. Men ibland tycker jag att boken kan bli nästan för jobbig att läsa.
Jag tror att Vingklippt ängel är en viktig bok. Den är en viktig för att den visar en helt annorlunda syn på världen, en värld som är skrämmande och farlig. Det är en bok som visar det smärtsamma faktum att det finns människor som inte passar in och som aldrig kommer kunna fungera normalt i samhället, och den visar vad som händer när man ramlar utanför ramarna. Den handlar om hjälplösheten i att inte bli trodd, i att vara bara ännu ett psykfall, om bristerna i vården men också om den obändiga styrka som gör att man kan ta sig upp. Boken känns på många sätt som en värld och som ett Sverige jag inte ens känner igen, och därför tror jag att den är ännu viktigare. Det här finns. Det här existerar. Det är ingenting som vi bara kan blunda inför. Det här är en chans att förstå en människa som aldrig fått en chans till att bli förstådd.

”Vingklippt ängel”, 2004