Jamie Vegas, attraktiv, nästan-kändis och med talang för att tala med de döda, befinner sig i Los Angeles för ett särskilt uppdrag. Hon och två andra kända spiritualister medverkar i ett tv-program där deras uppgift är att kontakta Marilyn Monroes spöke och fråga henne hur hon dog.Precis som när det handlar om resten av hennes kändiskarriär spelar Jaime bara teater. Att hon verkligen kan tala med döda gör ironiskt nog hennes arbete svårare.
Hon och de andra två spiritualisterna Grady och Angelique har bosatt sig i ett av husen på gatan där Monroe bodde. Mellan dem pågår en kamp om vem som är den bäste av dem, vem som kommer vinna och få sitt eget tv-program. Det här är Jaimes chans till något större.
Men det finns saker som stör. Hennes tankar på sin mor och hennes drömmar om vad hennes dotter skulle bli. Och inte minst den underliga närvaron i husets trädgård. Hon är säker på att det är spöken, men hon har aldrig stött på någonting som liknar de här förr. Hon brukar kunna se dem, höra dem, prata med dem. Det här är bara svaga ekon, och de verkar inte kunna höra henne eller kunna tala till henne. Istället kan de röra henne. Ständigt känner hon fingrar mot huden, mot händerna, kläderna, håret. Och när hon inser vad de är har hon inget annat val än att försöka, till varje pris, att hjälpa dem. De är barn. Döda barn som fastnat mellan världar.
Men varför? Hur kan hon känna dem, men inte se dem? Hur ska hon kunna befria dem när hon inte vet någonting?
Tillsammans med Jeremy, alfahannen för the Pack, försöker hon hitta en lösning, någon ledtråd till hur hon ska kunna hjälpa. Hon kommer också i kontakt med nya övernaturliga människor – Hope Adams, till exempel.
Förutom att hon försöker hitta dem som mördat barnen i trädgården, måste hon också hålla skenet uppe i tv-programmet där hon medverkar. Hennes karriär, och andras, står på spel.
Och så har hon ju Jeremy. Att han kommit alldeles ensam till L.A. för att träffa henne måste väl ändå betyda något? Hon vet vad hon känner för honom, men vad känner han?
Hon har honom, och hon har Eve, som beter sig alltmer mystiskt. Men i slutändan är det ändå upp till Jaime själv.
Efter att ha recenserat sex böcker i samma serie har jag lite kvar att säga om Kelley Armstrong. Att jag fortsatt läsa är väl svar nog. Hennes ständiga blandning av spänning, humor, feminism och kärlek gör mig trollbunden och i det här fallet tog det mig bara en dag att läsa den här boken, som ändå består av femhundra sidor engelska.
No Humans Involved är spännande, rolig och tankeväckande. Det är en bok jag inte kan vända ryggen åt mer än någon timme, om ens det.
Det är kul att läsa om Jaime, om än inte fullt lika roligt som att läsa ur Elenas synvinkel. Hon är en intressant karaktär och att få veta mer om henne är något jag velat göra sedan hon först blev introducerad i serien.
Och så har vi ju Jeremy. Han har varit en av mina favoriter från början, och att få se honom i en mer central roll är en stor del till varför jag gillar boken så mycket. Att se honom ”in action”, både bokstavligt och relationsmässigt sett, är rent ut sagt jävligt kul. Och för att göra det hela bättre är han och Jaime förmodligen ett av de gulligaste par jag någonsin läst om.
Boken är aldrig tråkig, aldrig för mycket eller för lite. Den väcker tankar om döden och saker som man inte borde ge sig in på. Människors oförståelse och ignorans. Och det är, som vanligt, lika kul att se moderna kvinnor i rollen som ockulta fantasyvarelser, som tvingas lyssna på spöken samtidigt som de målar tånaglarna. Det är en intressant infallsvinkel som gör det hela komiskt och desto mer övertygande.
Jag tycker det är en av de bästa böckerna i serien. Nu är ju alla väldigt bra, men den här är nog ändå en av seriens bästa. Armstrongs karaktärer och storylines är originella och har, i alla fall inte ännu, upprepat sig. De fortsätter vara fräscha och spännande.
Nästa bok, nummer åtta i serien, heter Personal Demon och där är Hope Adams huvudperson – en ung, snygg reporter… som dessutom är halvdemon och älskar kaos.
Låter bra.
”No Humans Involved”, 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar