Veckans recension: Haunted av Kelley Armstrong

Eve Levine har varit död i tre år, och hennes liv efter detta är helt och hållet koncentrerat på en enda sak: att hålla ett öga på sin dotter, Savannah. Men hon kan inte skydda henne, hur mycket hon än skulle önska. Hon är bara ett spöke som Savannah varken kan se, höra eller känna av, och ingenting som Eve gör kan förändra det faktum att om något skulle hända, så skulle hon bara kunna stå maktlös bredvid. I livet efter detta, i spökvärldens version av jorden, kan hon få allt hon vill och ändå är hon inte nöjd. Det enda hon vill ha är kontakt med sin dotter, att kunna skydda henne från alla faror, och det är det enda hon inte kan.
Kristof Nast, Savannahs far som Eve aldrig på allvar slutat älska, envisas med att säga åt henne att släppa taget. Savannah måste få ha sitt eget liv, utan att Eve känner sig tvungen att vara där hela tiden. Eve vet att han har rätt. Och hon vill ha Kris tillbaka, men enda sättet att få det är att sätta ner båda fötterna i spökvärlden, och det är hon inte redo för än.
Så kallar the Fates till sig Eve igen. Eve, som tror att hon brutit mot ännu en regel, blir förvånad över att höra att hon ska betala tillbaka tjänsten som the Fates gjorde henne för två år sedan, då hon räddade Paige och Lucas från att stanna i spökvärlden. Det är dags att betala tillbaka skulden.
Eve må ha brutit alla regler, men hon har aldrig brutit ett löfte, och hon tänker inte göra det nu heller. Hennes uppgift blir att hämta tillbaka en av de andar som brutit sig fri från en helvetesversion av spökvärlden. Men det är inte vilken ande som helst – det här är en Nix.
En Nix är en varelse som lever på kaos, och den här särskilda individen har hittat ett sätt att ta sig in i sina offers kroppar. Fast egentligen är de inte offer. Det är mördare, alla kvinnor med starkt hat mot någon de vill se död. De saknar bara modet att ta det sista steget. Det är vad Nixen kan erbjuda – uppmuntran, planeringen, det sista lilla som krävs för att mördaren ska ta beslutet och faktiskt döda. Sedan sviker hon sina partners och ser dem gå under – ju mer kaos och död, desto bättre.
Detta är varelsen som Eve måste ge sig ut och hitta och föra tillbaka till spökvärlden. Till sin hjälp har hon Trsiel, en äkta fullblodsängel som the Fates utsett. Och så har hon förstås Kristof, som aldrig lämnar hennes sida. Men hur ska Eve kunna lyckas där änglar tidigare misslyckats? Är det här verkligen vad Kristof säger – ett syfte för henne i spökvärlden, något som ska få henne att inse att hon måste låta Savannah gå? Och hur är det med de rykten som Trsiel är så säker på – att den här jakten på Nixen egentligen är ett test för att se om hon kan bli en ängel?
Men sedan börjar jakten bli alltmer personlig – när Nixen tar sikte på Savannah, måste Eve hitta en lösning. Snabbt.

Jag har förälskat mig i Women of the Otherworld, magin, de övernaturliga varelserna, monstren. Men i den här, femte boken, blir saker lite för flummiga för min smak. En av anledningarna till att jag älskat de föregående böckerna så mycket, är att det är vår värld, men med övernaturlighet som gör det hela mer intressant. Här, i Haunted, tillbringar man så mycket tid i andra dimensioner att jag inte riktigt fastnar för det. Att hoppa mellan världar och alternativa dimensioner är inte riktigt min grej, särskilt inte när det tillkommer visioner och hopp i tidsåldrar. Det hela blir helt enkelt för mycket för mig att kunna hålla reda på ordentligt. Kanske är det också så att jag inte riktigt fastnar för Eve som karaktär, som jag gjort för de föregående berättarna Elena och Paige. Visserligen är Eve rolig och har en stark personlighet som kryddar berättelsen med sarkastisk humor, men jag tycker ändå aldrig om henne på samma sätt. Och jag gillade aldrig Kristof Nast, och även om hans karaktär i Haunted borde göra att jag tycker bättre om honom, så kan jag inte riktigt släppa den syn på honom som jag har sedan innan.
Vad jag tycker om med boken är att den återkommer till många av mina favoriter från de förra böckerna. Vi har inte bara Paige, Lucas och Savannah, utan också Jaime, nekromantikern som jag fastnat ordentligt för. Jag ser fram emot att se mer av henne senare, för hon är verkligen en intressant och rolig karaktär som livar upp saker ordentligt.
Till dess att vi återser Jaime, kommer nästa bok att återförena oss med ingen mindre än Elena. Och henne vill väl ingen missa? Boken där hon återkommer har titeln Broken.

”Haunted”, 2005