Elena är inte normal. Det spelar ingen roll hur mycket hon vill låtsas att hon är det – hur mycket hon än maskerar sig med jobb, sambo och lögner. Det tar inte bort det faktum att hon drivs av instinkter och begär starkare än hennes logik, eller att hon är fem gånger så stark som hon borde vara. Att hon kan lukta sig till människor och saker på flera kilometers håll. Att hon kan se i mörker.Och att hon ibland måste förvandla sig till en varg. Elena är en varulv. Och som om inte det vore nog, så är hon den enda kvinnliga varulven som existerar. Hon försöker skapa sig det liv hon alltid velat ha, försöker ignorera vad hon är, och inbillar sig att det faktiskt fungerar. Hon börjar få en karriär, hon har en schysst och tålmodig kille, Philip, som inte vet vad hon är, allting verkar lösa sig.
Tills Jeremy ringer.
Han är ledaren för den samling varulvar som kallas Flocken, och hon kan inte ignorera honom. Han har inflytande över henne, precis som han har över de andra varulvarna, men dessutom är han också en person som Elena är skyldig oerhört mycket.
Arg och fast besluten att snabbt återvända till sitt liv beger sig Elena ut till Stonehaven i den lilla staden Bear Valley. Hon ska bara göra Jeremy en enda tjänst, sedan far hon tillbaka. Punkt slut.
Men saker är mer invecklade än så. Det finns rackor i Bear Valley – varulvar som inte tillhör Flocken, varulvar som är människodödare och som hotar hela Flockens livsstil.
Och situationen blir bara mer och mer ohållbar. Döda kroppar leder till Jeremys och Flockens ägor. Rackorna måste försvinna. Fort. Men snart visar det sig att rackorna verkar ha en plan, något Flocken aldrig förut sett. Rackornas överraskningsmoment och nya sätt att slå sig ihop sig blir snabbt ett allvarligt hot mot Flockens hela existens.
Och samtidigt som striden går mot en upptrappning har Elena andra saker som är minst lika viktiga för hennes egen framtid. Återföreningen med Clay, mannen som hon en gång älskade, men som svek henne så oförlåtligt, är svår och fullt av stormiga känslor. Hon har trots allt Philip som väntar på henne i Toronto, på att hon ska komma tillbaka. Hon intalar sig att hon hatar Clay, hatar allting som har med Stonehaven och Flocken att göra, men gör hon verkligen det?
Striderna och den känslomässiga pressen gör att Elena måste ta ett slutgiltigt beslut, och försöka inse vem hon egentligen är.
Jag har läst den här boken mer än en gång, både på svenska och engelska. Den är naturligtvis snäppet bättre på engelska, även om dem svenska översättningen är bra.
Det här är en bra berättelse som jag vill ha den. Bitten har tempo, den har action, kärlek, vänskap och massor med invecklade relationer. Men, kanske viktigast, så har den en fullständigt underbar humor. Jag skrattar ofta, sveps med i sarkasmen som är Elenas berättarton, och tar in historien utan att vilja slå av på lästakten.
Elena och Clay är ett av de roligaste, allvarligaste och mest intressanta par jag någonsin läst om, och de är två starka karaktärer som verkligen driver berättelsen framåt.
Jag har nästan ingenting negativt alls att säga om den här boken, för det här är precis den sortens litteratur jag älskar. Det är övernaturligt, men blir ändå aldrig fantasy. Det övernaturliga gör hela handlingen men blir aldrig svårintagligt. Det är så bra beskrivet och med så bra inlevelse att jag sugs in i boken och helst vill bli kvar där för alltid.
Bitten är en av mina favoritböcker, och är även första boken i serien Women of the Otherworld, vilket är en bokserie om för tillfället elva böcker om kvinnor med övernaturliga krafter. Nästa bok heter Stolen och har även den Elena som huvudperson. På svenska heter boken Biten och även uppföljaren finns på svenska, med titeln Märkt. Men tyvärr verkar det inte som om hela serien kommer översättas till svenska, vilket är anledningen till att jag läst om boken på engelska, i avsikt att läsa hela serien.
”Bitten”, 2001
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar