Frank och April Wheeler är lyckligt gifta, har två barn och bor i ett gulligt litet hus i en stillsam förort på gatan Revolutionary Road. Eller, så ser det i alla fall ut på håll.Bakom den skinande fasaden ser det helt annorlunda ut. Frank är fångad i sitt trista, meningslösa jobb på ett kontor och April avskyr livet som hemmafru. Och inte minst är deras relation till varandra väldigt komplex, och ingen av dem vet om det de egentligen känner för varandra är kärlek. Eller om det någonsin varit det.
Båda två drivs av själviska begär och har blivit beroende av den andres svagheter. Deras äktenskap är ett komplicerat spel som bara handlar om att försätta den andra i underläge. Utåt sett vill de framstå som speciella, inte som resten av den förtappade hop människor som befolkar gatan Revolutionary Road och Revolutionary Hill.
När maktkampen dem emellan når nya höjder bestämmer de sig för att göra ett sista försök att få ett bra liv, att hitta sig själva och förverkliga sina drömmar…
Revolutionary Road utspelar sig på femtiotalet och är skriven på ett sätt som kan uppfattas som svårförståeligt och kanske till och med uppblåst. Det är många svåra ord och komplicerade meningsutbyten, inte minst i de filosofiska dialogerna som ständigt basunerar ut på vilka sätt som USA håller på att gå under. Trots det, eller kanske just därför, blir effekterna slående. Dessutom finns det ett slags svart humor i många delar av boken som jag kommer på mig själv att le åt.
Men boken är en sådan roman som kräver mycket av läsaren. Det är inte en bok jag skulle vilja kalla en spänningsroman eller en bok som man sträckläser. Det är en bok som kräver att man själv går in under den egoistiska ytan på huvudpersonerna för att helt och hållet förstå, och som på det sättet blir djup men samtidigt går att tolka på så många olika sätt.
Jag tror inte att vem som helst kan plocka upp den här boken och uppskatta den. Det händer inget konkret, utan det är snarare ett stormigt händelseförlopp som vi följer inom ett mycket sjukt äktenskap. Det är mer en analys av en relation som långsamt går mot undergång än något annat. Många skulle nog inte orka med det tunga språket, utan tycka boken var tråkig.
Jag själv vet inte riktigt. Jag tycker absolut inte att boken är dålig, men den är också så kritisk mot just det amerikanska samhället att jag tycker det är svårt att förstå om man inte faktiskt bor där. När jag väl läst ut boken kan jag inte riktigt bestämma mig för en åsikt; den berörde mig inte på det sätt jag skulle ha velat, men samtidigt har den varit en intressant läsupplevelse som står i kontrast till många andra böcker. Det jag uppskattar allra mest är nog de levande karaktärerna som känns väldigt genomtänkta och äkta. De beskrivs precis som resten av boken i en överdrivet pessimistisk ton som framhäver alla deras svagheter, och kanske är det just det som gör att det känns kul att läsa om dem.
Nästa steg? Att se filmen, såklart.
”Revolutionary Road”, 1961
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar